{{ 'Go back' | translate}}
Njus logo

Idrottsforskning: Därför orkar ditt barn (men inte du) springa runt hela dagen | Njus Sverige

Därför orkar ditt barn (men inte du) springa runt hela dagen

Föräldrar Idrottsforskning

De flesta av oss känner nog barn som kan springa omkring och leka i timmar och bara ta korta pauser under tiden. Forskare …
'De flesta av oss känner nog barn som kan springa omkring och leka i timmar och bara ta korta pauser under tiden. Forskare har länge diskuterat vad det här kan bero på – handlar det om god kondition, eller om något annat? I vår studie har vi tittat på hur barn och vuxna presterar och återhämtar sig när de utför fysiskt krävande cykling. Studien visar att barn blir mindre trötta än de flesta vuxna och kan hålla ut lika bra som vältränade vuxna uthållighetsidrottare och återhämta sig ännu snabbare efteråt. Hur kan de hålla sig så pigga? Tidigare forskning har visat att barnens muskler tröttas ut långsammare än hos vuxna. Sådana resultat går tvärt emot vad man spontant förväntar sig. Eftersom barn har kortare ben än vuxna behöver de ta fler steg och borde därför teoretiskt sett göra av med mer energi och bli mer trötta. Barn har också sämre förmåga att lagra rörelseenergi i senorna vilket gör att de inte får samma drivkraft framåt när de rör sig. Barn har dessutom större aktivitet i så kallade antagonistmuskler, något som beror på att de i regel är sämre motoriskt utvecklade, och därför använder mer energi. Men om de gör av med så mycket energi – hur kan då deras muskler hålla sig så pass pigga? Aerob och anaerob aktivitet En möjlig förklaring är att barn tycks kunna använda energi från aeroba energiprocesser i högre grad än vuxna. Och därmed minska behovet av anaeroba processer. Vid anaeroba energiprocesser produceras stora mängder energi utan något behov av syre. Men detta tröttar snabbt ut oss. Ett exempel är sprinterlöpare, som använder anaerob metabolism för att kunna springa snabbt korta sträckor. Aerob energiomsättning producerar energi i långsammare takt men gör det möjligt för musklerna att arbeta i många timmar utan att tröttna, som vid ett väl genomfört maratonlopp. Barns aeroba mekanism kickar även igång tidigare än hos vuxna vilket gör att de slipper förlita sig på anaerob metabolism när de börjar en fysisk aktivitet. Forskare tror att de här skillnaderna delvis beror på att barn har en större andel så kallade typ-I muskelfibrer, vilket bidrar till att frigöra mer energi från aerob energiomsättning. Hos oss väckte dessa resultat en tanke. Utvecklade aeroba egenskaper och förmågor i musklerna ser man inte bara hos barn – det är även något som noteras hos vuxna uthållighetsidrottare.  Kan det vara så att barns muskler faktiskt svarar på fysisk ansträngning på liknande sätt som vuxna uthållighetsidrottare? Och att detta förklarar varför barnen orkar spring så mycket. Denna fråga bestämde vi oss för att försöka besvara. Upp på cykeln Vi testade vår teori i en studie som utfördes av forskare vid Université Clermont Auvergne i Frankrike. Där fick tolv barn (genomsnittlig ålder 10,5 år) och tolv unga vuxna (21,2 år) med liknande fysisk aktivitetsnivå som barnen, samt tretton manliga uthållighetsidrottare med matchande kroppslängd och ålder (21,5 år), utföra två cykeltest på en motionscykel. Vid det första testet ökades intensiteten gradvis tills deltagarna var utmattade och inte orkade cykla längre. Vid det andra testet fick deltagarna cykla så snabbt de kunde under en 30 sekunder lång spurt. Under de båda testen kunde vi mäta flera olika fysiologiska svar på ansträngning och bedöma trötthetsgrad och återhämtning specifikt under kortvarig ansträngning på maximal nivå. Barn presterar bättre än idrottare Vi kunde konstatera att barnen och uthållighetsidrottarna tröttades lika mycket under cykelspurten (cirka 40 procents kraftförlust) men att barnen tröttades betydligt mindre än de otränade vuxna deltagarna som hade cirka 50 procents kraftförlust. Våra resultat visade också att andelen energi som kom från aerob energiomsättning under den 30 sekunder långa cykelspurten var densamma hos barnen och uthållighetsidrottarna, men lägre hos de otränade vuxna. Resultaten visar tydligt att barn kan hantera högintensiv fysisk aktivitet minst lika bra som vältränade vuxna uthållighetsidrottare. Cykeltestet visade även att syreförbrukningen efter aktiviteten minskade i samma takt hos barn och uthållighetsidrottare. Hos barnen återgick hjärtfrekvensen dessutom till det normala ännu snabbare än hos uthållighetsidrottarna, och betydligt snabbare än hos de otränade vuxna. Samma sak gällde hur snabbt mjölksyran (ett ämne som förknippas med muskeltrötthet) försvann ur blodet. Detta kan också ge en förklaring till varför barn klarar av att upprepa ansträngande aktiviteter medan vuxna fortsätter att känna sig utmattade. Så kan barn optimera sin träning Dessa slutsatser ökar förståelsen för hur man kan optimera träning och idrottsprestationer hos barn. Barn – som redan har en god aerob kapacitet – kan ha nytta av att fokusera på rörelseförmåga, muskelstyrka och andra fysiska egenskaper i högre grad än vuxna. Även den anaeroba kapaciteten hos barn går att utveckla genom korta högintensiva intervaller. Vuxna (och ungdomar) kan å andra sidan behöva lägga mer fokus på att förbättra musklernas aeroba kapacitet. Det finns också viktiga hälsoaspekter kopplade till vår studie. Ämnesomsättningssjukdomar som diabetes och många typer av cancer ökar i förekomst bland ungdomar och unga vuxna men är fortfarande ovanliga hos barn. Det skulle kunna vara så att den förlust av aerob kapacitet i musklerna som sker mellan barndom och tidig vuxen ålder är ett avgörande utvecklingssteg som gör det möjligt för ämnesomsättningssjukdomar att få fäste. I framtiden kan det vara intressant att utforska kopplingen mellan dessa sjukdomar och musklernas utveckling. Hur som helst vet vi nu mer om varför barn kan leka och springa runt hela dagen medan vi vuxna måste vila oss – ungarna är redan på elitnivå. Artikeln är ursprungligen publicerad i The Conversation . Översättning: Charlotte Sjögren'

Kraftig minskning av 14-åringars steg per dag

Foto Idrottsforskning

Undersökningen är en av få studier som med objektiv mätning av fysisk aktivitet visar att unga i Sverige rör sig allt mindre.  Vi …
'Undersökningen är en av få studier som med objektiv mätning av fysisk aktivitet visar att unga i Sverige rör sig allt mindre.  Vi mätte skolelevers steg per dag under fyra vardagar år 2000 och 2017. Barnen i undersökningen var 8, 11 och 14 år och gick på sex olika skolor. Få rörde sig tillräckligt En jämförelse mellan 2000 och 2017 visar stora minskningar i fysisk aktivitet, särskilt hos de äldre barnen. Om studien I studien deltog 332 elever (år 2000) och 562 elever (år 2017). Vid båda mättillfällena användes samma typ av stegräknare. Samma sex skolor ingick i undersökningarna. Läs mer i tidskriften  Acta Paediatrica . De 14-åriga pojkarnas steg per dag minskade med ungefär 30 procent mellan de två mättillfällena, vilket motsvarar 4 600 färre steg. För flickor i samma ålder var minskningen 24 procent, eller ungefär 3 000 färre steg per dag. Översatt till hälsorekommendationen om antal steg per dag innebär det att knappt 30 procent av pojkarna i åldersgruppen rörde sig tillräckligt. Jämfört med drygt 80 procent år 2000. Nedgången för flickor var också kraftig under samma period – från 60 till 20 procent. Små förändringar bland de yngsta En nedgående trend finns även bland 11-årinigarna, även om minskningen inte är fullt lika dramatisk. Bland de yngsta deltagarna var skillnaderna däremot små. Gruppen flickor 8 år visade samma aktivitet 2000 och 2017. Åttaåriga pojkar tog något fler steg per dag 2017. Kräver insatser Eftersom undersökningen är gjord med stegräknare kan man inte avgöra hur intensivt barnen rör sig. Vi vet därför inte om minskningen beror på ökat stillasittande eller på en minskning i aktivitetens intensitet. Vi tror dock att en ökad användning av datorer, mobiltelefoner och läsplattor kan ha lett till ökat stillasittande. Våra resultat visar att det krävs insatser för att främja fysisk aktivitet bland unga, framför allt för tonåringar. Referenser Raustorp, A. & Fröberg, A. Comparisons of pedometer-determined weekday physical activity among Swedish school children and adolescents in 2000 and 2017 showed the highest reductions in adolescents. Acta Paediatrica 2018 .'

Pengarna växer i svensk idrott – bidragsberoendet ökar

IT Idrottsforskning

På sajten Idrottsstatistik.se presenterar Centrum för idrottsforskning aktuella data om svensk idrott. Idrottsförbunden omsätter totalt cirka 1,9 miljarder kronor per år, visar statistiken. …
'På sajten Idrottsstatistik.se presenterar Centrum för idrottsforskning aktuella data om svensk idrott. Idrottsförbunden omsätter totalt cirka 1,9 miljarder kronor per år, visar statistiken. Det är en fördubbling sedan mitten av 1990-talet. Kung fotboll regerar Skillnaderna är mycket stora mellan de 71 specialidrottsförbunden. Vissa har många medlemmar och är kommersiellt intressanta. Andra är små med betydligt mindre pengar i omlopp. Kraftigt höjda statsbidrag ligger bakom en stor del av ökningen. De sju största förbunden omsätter över 50 miljoner kronor vardera. Tillsammans är det mer än hälften av den totala omsättningen för alla förbund. En majoritet av förbunden omsätter under 10 miljoner kronor. Överlägset mest pengar finns inom Fotbollförbundet – över 500 miljoner kronor mer än Isseglarförbundet, som omsätter minst. De flesta ökar omsättningen En jämförelse mellan 2009 och 2017 visar att pengarna har ökat i de flesta förbund, men gapet mellan de största och de minsta har samtidigt växt. Fakta På  Idrottsstatistik.se finns mer om utvecklingen och statistik från alla idrottsförbund. Raketerna på listan är däremot ett par mindre förbund. Klätterförbundet har ökat omsättningen med över 140 procent och Triathlonförbundet 200 procent. Det är viktigt att komma ihåg att omsättningen i ett förbund kan variera från ett år till ett annat. Stora mästerskap tenderar att lyfta omsättningen och alla idrotter har inte ett EM, VM eller OS varje år. Vissa förbund har också särskilda aktiebolag med intäkter som inte alltid redovisas inom ramen för moderföreningen. Brutna räkenskapsår kan också påverka statistiken. Ökat bidragsberoende Kraftigt höjda statsbidrag ligger bakom en stor del av ökningen av förbundens totala omsättning. Det innebär att beroendet av statliga medel också har ökat. Fakta Se alla förbunds bidragsberoende på Idrottsstatistik.se Drygt 30 procent av förbunden finansierade sin verksamhet till 70 procent eller mer med hjälp av bidrag 2017. År 2009, som är första året Centrum för idrottsforskning gjorde sådana beräkningar, var motsvarande siffra knappt tio procent. I de största förbunden var bidragets andel av omsättningen omkring 25–45 procent 2017. För fotboll och golf var det däremot lägre. Några av de minsta förbunden finansierades helt och hållet via bidrag 2017, till exempel gång, issegling och landhockey.'

Idrotten är ojämlik – stora skillnader mellan unga visar rapport

Nyheter Idrottsforskning

Flera forskningsstudier ingår i CIF:s rapport. De visar att andelen unga som föreningsidrottar är högst i socioekonomiskt starka grupper och lägst i svaga. …
'Flera forskningsstudier ingår i CIF:s rapport. De visar att andelen unga som föreningsidrottar är högst i socioekonomiskt starka grupper och lägst i svaga. Ojämlikheten är större bland flickor än bland pojkar. Endast 30 procent av ungdomarna från hem med både låg utbildning och låga inkomster är medlemmar i en idrottsförening – De nya studierna både bekräftar och förstärker bilden av att barn- och ungdomsidrotten inte är lika tillgänglig för alla, säger Johan R Norberg, utredare på CIF. Ojämlikheten minskar inte Endast 30 procent av de ungdomar som kommer från hem med både låg utbildning och låga inkomster är medlemmar i en idrottsförening, visar en av studierna gjord av Bengt Larsson, Gymnastik- och idrottshögskola. Andelen medlemmar i idrottsförening bland 15-ringar, 2018. Källa: Statens stöd till idrotten – uppföljning 2018 I hem med hög utbildningsnivå och höga inkomster är siffran 80 procent. Drygt 1 000 femtonåriga pojkar och flickor från olika delar av landet ingick i undersökningen. Ojämlikheten har funnits under lång tid, visar en studie i rapporten av forskargruppen Ung livsstil. Och inget tyder på att den har minskat på senare år. Snarare tvärtom. Idrottsrörelsens svåra dubbla uppdrag Ojämlik idrott är oförenlig med idrottsrörelsens egen värdegrund. Men mycket görs för att minska ojämlikheten – inte minst inom ramen för det så kallade Idrottslyftet och idrottsrörelsens särskilda satsning på idrott för nyanlända och asylsökande. Samtidigt visar CIF:s rapport att det finns hinder på vägen, påpekar Johan R Norberg. Läs mer Allt om årets uppföljning hittar du på  CIF:s webbplats . (publiceras under morgonen) – En stor utmaning är att idrottsrörelsen måste balansera två delvis oförenliga uppdrag; att verka i de egna medlemmarnas och i samhällets intresse. Det skapar svåra avvägningsfrågor. Ska exempelvis resurser och stöd riktas till områden där idrottslivet är svagt – eller ska alla behandlas lika? Idrottsrörelsen består av många och skilda föreningar och förbund. Det saknas för närvarande samsyn i dessa frågor, säger han. Stora geografiska variationer Mest aktiva i föreningsidrotten är barn och ungdomar i medelstora och välmående städer och förortskommuner med hög utbildningsnivå, särskilt i Stockholms- och Skåneregionen. Minst aktiva är unga i landsbygdskommuner. CIF:s rapport indikerar också att föreningsidrottandet är lägre i storstädernas centrala delar. Idrottsstatistik.se Läs mer om utvecklingen i din kommun på  Idrottsstatistik.se'

Unga pojkar föreningsidrottar allt mindre

Föräldrar Idrottsforskning

Gruppen pojkar 7–12 år sticker ut i Centrum för idrottsforsknings analys av utvecklingen inom barn- och ungdomsidrotten. Det är den yngsta ålderskategorin och …
'Gruppen pojkar 7–12 år sticker ut i Centrum för idrottsforsknings analys av utvecklingen inom barn- och ungdomsidrotten. Det är den yngsta ålderskategorin och vanligtvis mycket idrottsaktiv. Minskningen i antalet träningstillfällen per person och år i den gruppen var hela tolv procent mellan 2012 och 2017. För flickorna i samma ålder var motsvarande minskning drygt fem procent. Statistiken bygger på Riksidrottsförbundets redovisning av Statligt lokalt aktivitetsstöd (LOK). Idrottsstatistik.se Läs mer om statistiken och se utvecklingen i din kommun på  Idrottsstatistik.se – Det finns ännu inga svar på varför föreningsidrottandet minskar bland de allra yngsta. Däremot vet vi att många unga redan i dag rör sig för lite. På sikt kan minskningen bli ett problem både för svensk idrottsrörelse och för folkhälsan. Om trenden håller i sig finns det skäl att vara orolig, säger Johan R Norberg. Minskar mest på landsbygden Pojkarnas föreningsidrottande minskar i 233 av landets 290 kommuner. Nedgången sker i alla typer av kommuner, inte minst på landsbygden. Mest minskar aktivitetsnivån på små orter i exempelvis Västerbottens, Värmlands, Dalarnas och Jämtlands län. – Vi har tidigare sett att idrottandet är särskilt starkt i rika kommuner, men svagare på platser där inkomsterna och utbildningsnivån är lägre. Utvecklingen speglar det förhållandet, säger Johan R Norberg. Nedgång i hela barn- och ungdomsidrotten Centrum för idrottsforskning gör varje år en uppföljning av statens stöd till idrotten. I tidigare rapporter har CIF visat att aktivitetsnivån har minskat i barn- och ungdomsidrotten totalt sett det senaste decenniet. Nedgången har varit särskilt stor bland äldre tonåringar, inte minst flickor. Den minskningen har dock avstannat under senare år.'

Den viktiga inre motivationen – så stödjer du den som idrottsledare

Forskning och Vetenskap Idrottsforskning

– Forskning har visat att motivationstyper som är kopplade till en hög grad av självbestämmande har ett starkt samband med bra idrottsprestationer. Vi …
'– Forskning har visat att motivationstyper som är kopplade till en hög grad av självbestämmande har ett starkt samband med bra idrottsprestationer. Vi människor är ju självständiga varelser med ett starkt behov av att känna att vi gör saker frivilligt, säger Karin Weman Josefsson , Universitetslektor i psykologi vid Högskolan i Halmstad, och en av författarna till nyutgivna boken “ Motivation inom träning, hälsa och idrott ” . Själva basen för en inre, självbestämmande motivation, fortsätter hon, utgörs av tre grundläggande psykologiska behov: autonomi, tillhörighet och kompetens. Karin liknar dem vid ”obligatoriska näringsämnen” som vi alla behöver för att växa och utvecklas på ett positivt sätt: – Vi behöver känna att vi gör någorlunda självständiga val. – Vi behöver känna oss duktiga. – Vi vill känna gemenskap. Tre fundamentala psykologiska behov som har stor betydelse för hur vi mår och hur motiverade vi blir i olika sammanhang. Om motivation Inre motivation innebär att vi gör något för vår egen skull. Kanske för att det känns skönt eller att man mår bra och blir glad av själva upplevelsen. Inte för att det leder till något annat som exempelvis pengar. Forskningen pekar på tre grundläggande behov för att människor ska känna inre/självbestämmande motivation: – Autonomi. Att individen känner att han eller hon gör självständiga val. – Tillhörighet . Gemenskap, att vara en del av något. – Kompetens . Alla har ett behov av att känna sig duktiga på det dom gör. Yttre motivation handlar som namnet antyder om att man drivs av incitament utanför sig själv. Idrottsutövaren motiveras kanske av rankingpoäng och prispengar. Källa: “Motivation inom träning, hälsa och idrott” (Studentlitteratur, 2019). Expandera – Om vi inte känner att vi gör saker frivilligt, att vi inte kan välja vad vi ska göra och när, och om vi känner oss lite dumma och inkompetenta – då kommer motivationen att vara mer kontrollerande och av yttre karaktär. Och det är en motivationsform som i forskningen visat sig vara kopplad till olika negativa effekter som benägenhet att fuska, lågt engagemang, minskad ansträngning och kreativitet. Man håller sig under radarn och gör inte mer än vad som är nödvändigt. Motivationstyper som är kopplade till en hög grad av självbestämmande har ett starkt samband med bra idrottsprestationer Självbestämmande motivation däremot har i studier visat sig innebära att vi anstränger oss mer, berättar Karin. Vi blir mer uthålliga och stannar kvar i olika aktiviteter längre eftersom intresset är genuint och presterar därmed bättre i längden. Men framför allt upplevs glädjen som större. Därför, anser forskarna, har den självbestämmande motivationen en högre kvalitet än den där vi på olika sätt kontrolleras. – Teorin springer ur tanken att alla människor drivs av frivillighet och av att lära sig och utvecklas. Alla människor drivs av inre motivation. Det är bara att titta på små barn när de till exempel ska lära sig att gå. Dom är väldigt vetgiriga och när de vill lära nya ord så gör dom det av ren lärlusta. Flow – då vi glömmer tid och rum – är också ett uttryck för inre motivation Motivationssoppan Allt det där låter ju både humanistiskt och fullt rimligt. Samtidigt går det ju inte att helt bortse från det faktum att fantastiska idrottsprestationer utförs av aktiva där man åtminstone som utomstående kan misstänka att motivationen inte alltid kommer inifrån. Det är kanske inte alltid något självklart i alla idrottskulturer att betona idrottarnas inre motivation. Att det finns idrottsledare som hellre kontrollerar än motiverar är knappast någon hemlighet. Men likväl finns det alltså gott om exempel på att idrottare i sådana miljöer ändå presterar i absolut världsklass. Hur går då detta ihop med slutsatserna från självbestämmandeteorin? Praktiska motivationstips till tränare och idrottsledare Anamma ett coachande förhållningssätt där personens behov, önskemål och egen vilja är i centrum. Låt barnen och ungdomarna vara med och påverka innehållet i verksamheten till exempel genom att ha ett rullande schema där man låter de aktiva hålla i en spelövning med ett förutbestämt syfte eller genom att presentera olika alternativ som de får välja mellan. Vidga ramarna och öka självbestämmandegraden i takt med åldern. Undvik att jämföra de aktivas prestationer med varandra. Uppmuntra dem att bedöma sin kompetens utifrån sina egna framsteg. Belöna resultatlös ansträngning. Ge positiv feedback om det märks att den aktive kämpat och gjort så gott han eller hon har kunnat trots att resultatet kanske inte blev vad som var tänkt från början. Källa: Stefan Wagnsson i boken “Motivation inom träning, hälsa och idrott” (Studentlitteratur 2019). Expandera – För det första är motivation sällan något svart eller vitt. Ofta handlar det om en kombination av drivkrafter. Vi brukar kalla det för ”motivationssoppan”. Det innebär kort att man kan drivas av en blandning som innefattar olika typer av yttre motivation kombinerat med självbestämmande inslag. Man kan göra saker både för att det är stimulerande och roligt men där det också kan finnas inslag av tvång och press. Hon målar upp en annan liknelse där olika typer av motivation kan ses som instrument som spelar en låt. Ibland hörs trummorna mer. Sedan tar gitarren över. Och ”instrumenten” kan också spela olika högt för olika beteenden. En person kan alltså i ett sammanhang vara väldigt självbestämmande och drivas av inre motivation för att i ett annat vara tämligen ointresserad och enbart drivas av rädsla, skam- eller skuldkänslor. – Faktum är att man kan drivas ganska länge av yttre motivation och där andra än man själv bestämmer. Men vad blir priset? Ja, till att börja med så mår vi inte bra av att vara kontrollerade av andra och att känna oss tvingade att göra olika saker. Forskning har visat att den typen av motivation är förenad med en rädsla att misslyckas. Den har också visat sig kopplad till faktorer som ångest, ökad risk för utbrändhet, drop out från idrotten och generellt även med sämre prestationer. Det är med andra ord ingen effektiv metod i längden. Vinna inte viktigast Pengar då, funderar jag högt, det är väl ändå en källa till motivation för många människor? Möjligheten att i exempelvis fotboll – läs herrfotboll – bli mångmiljonär på sin sport borde väl motivera en massa lovande ungdomar att stanna kvar ett tag extra efter träningen och slå frisparkar – eller? Nej, förklarar Karin, det finns hundratals experimentella studier som visar att om man börjar betala någon för något som han eller hon först började med bara för att det var roligt – ja, då minskar såväl engagemang som prestation. Att som tränare vifta med en tusenlapp i belöning till den som presterar bäst på Beep-testet är med andra ord sannolikt inte den åtgärd som kommer att lyfta lagets konditionsnivå. Visst är det kul att vinna. Men det är sällan huvudskälet till att man gör det man gör Men viljan att vinna då? Idrott går trots allt ut på att vinna över ett antal konkurrenter/medtävlare. – Visst är det kul att vinna. Men det är sällan huvudskälet till att man gör det man gör. I grund och botten är vi tillbaka till det där med motivationssoppan. Jag jobbar själv ofta på helger och kvällar och det gör jag för att jag vill komma vidare med mina yrkesmässiga utmaningar. Självklart är det som forskare roligt om man får prestigefyllda priser eller utnämningar men det är inte skälet till att jag ägnar mig åt detta. Jag tror att det är samma sak för elitidrottare. Ta tjejerna som tog VM-guldet i stafett i längdskidor i februari, det är klart att de ville vinna där och då. Men om allt enbart hade handlat om att vinna för dem så skulle de förmodligen ha slutat för länge sedan. Det är så mycket annat som är viktigt också. Göra utövarna delaktiga Vad kan idrottsledare och tränare göra för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för en glödande inre motivation hos de aktiva? Henrik Gustavsson är universitetslektor i idrottsvetenskap och idrottspsykologisk rådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté (SOK). – Man kan bidra till att skapa ett klimat som bygger på självbestämmande. Det är något vi jobbar hårt med på SOK. Vi försöker hjälpa idrottarna att se på sina egna projekt. Vem är det som styr det, som håller i ratten? Det här gör vi för att de förhoppningsvis ska finnas länge i våra program och då kommer ju både ledare och tränare sannolikt att bytas ut en eller flera gånger. Förbundskaptener kommer och går. Då kan man inte bygga upp något där det enbart är andra som styr. Det är, förklarar Henrik, inte samma sak som att den aktiva ska behöva bestämma allt själv. Snarare handlar det om en balans där till exempel förslag på en träningsplanering kan bollas mellan två eller flera parter i teamet. – Precis, det är inte låt-gå ledarskap att överlåta ansvar på utövaren och att ha ett klimat med självbestämmande. Det är fortfarande tränaren som sätter den övergripande ramen. Men inom den ramen är det bra om det finns en dialog mellan tränare och aktiv. ”Vad tycker du, ska vi åka på det här träningslägret? Eller ska vi istället satsa på en ökad mängd träning på hemmaplan?”. Genom att ställa den typen av frågor blir de aktiva delaktiga i processen och det kan vara en viktig motivationsfaktor. Det här är något vi lägger stor vikt vid på våra coachutbildningar och tränarprogram. Bonussystem och motivation Jobbar man som Henrik med ett antal olympiska idrotter så blir det förstås uppenbart att skillnaden i ekonomiska förutsättningar kan vara stora – för att inte säga astronomiska – mellan utövare från olika idrotter. Vad är då hans erfarenhet, påverkar detta faktum idrottarnas motivation i den ena eller andra riktningen? En sak är i alla fall säker, det är inte pengarna som driver dem framåt – Det är absolut så att många elitidrottare kämpar för att få sin ekonomi att gå ihop. Men min upplevelse är inte att det gör dem mindre dedikerade för det. Ta en sport som judo till exempel, där finns det inga stora pengar att hämta, men dom åker runt i världen för att hålla sina rankingpoäng och visar många tecken på att de har starka inre drivkrafter. Motivationen för dem kan kanske till exempel handla om känslan av att höra till de allra bästa i världen i en sport – alltså det grundläggande behovet av att känna sig kompetent som vi alla har. En sak är i alla fall säker, det är inte pengarna som driver dem framåt. Han känner sig tveksam till om de prestationsbaserade bonussystem som finns i många idrotter har någon positiv effekt på deras motivation. – Ja, det är nog högst osäkert skulle jag säga. Bonuspengarna kommer ju dessutom långt efter att själva prestationen utförts så den kopplingen och förstärkningen riskerar därmed att utebli, säger Henrik Gustafsson. Motivationsstödjande ledarbeteenden I boken “Motivation inom träning, hälsa och idrott” (Studentlitteratur, 2019) ges exempel på hur du som ledare, genom olika behovsstödjande beteenden, kan befrämja en ökad motivation hos utövarna. Beteende som ledare Beskrivning Visa förståelse och omtanke Visa att du bryr dig om dina idrottare, till exempel genom att fråga hur de mår och genom att bjuda in till dialog. Övervaka signaler från idrottarna och anpassa instruktioner och aktiviteter enligt den rådande situationen. Visa empati Använd dig av empati-inriktade samtal genom att bjuda in till dialog och försök förstå idrottarnas perspektiv. Det kan till exempel handla om att be om input på dagens träningsupplägg eller öppna upp för förslag från idrottarna. Var inkluderande Jobba aktivt med att alla ska känna sig som en del av laget/gruppen och var uppmärksam på om någon idrottare verkar vara utanför gruppen. Lyssna aktivt Var uppmärksam på och lyssna till hur idrottarna ser på olika saker (till exempel feedback, övningar etc). Ge idrottarna chansen att uttrycka sina åsikter utan att vara dömande och utvärderande. Ta idrottarens perspektiv Försök förstå idrottarens perspektiv innan du kommer med feedback, förslag, instruktioner etcetera. Fråga hur han eller hon ser på saken innan du kommer med förslag. Förklara varför Förklara varför aktiviteten genomförs, varför den görs på ett visst sätt, vad den bidrar till för laget och individen. Erbjud valmöjligheter Erbjud möjligheter för idrottarna att välja när det finns utrymme för det, till exempel gällande typ av övningar, ordning på övningar, svårighetsgrad etc. Uppmuntra till initiativ och nyfikenhet Välkomna och uppmuntra förslag och idéer från idrottarna, låt dem komma med inspel och låt dem prova sina idéer. Uppmärksamma och acceptera känslor Visa och uttryck att du ser och accepterar känslor som idrottarna uttrycker, både negativa och positiva. Starka negativa känslouttryck är ofta valida reaktioner på (överdrivna) krav, strukturer och regler. Undvik ett kontrollerande språk Kommunicera på ett informativt sätt. Undvik ord som kan uppfattas som beordrande och kontrollerande såsom “du måste/bör/ska…” och försök använda ett inbjudande språk såsom “du kan/får/kanske vill…”   Artikeln är en omarbetad version av en text från tidskriften Idrott & Kunskap, nummer 2, 2019.'

Därför är den inre motivationen så viktig – och så stödjer du den som idrottsledare

Forskning och Vetenskap Idrottsforskning

– Forskning har visat att motivationstyper som är kopplade till en hög grad av självbestämmande har ett starkt samband med bra idrottsprestationer. Vi …
'– Forskning har visat att motivationstyper som är kopplade till en hög grad av självbestämmande har ett starkt samband med bra idrottsprestationer. Vi människor är ju självständiga varelser med ett starkt behov av att känna att vi gör saker frivilligt, säger Karin Weman Josefsson , Universitetslektor i psykologi vid Högskolan i Halmstad, och en av författarna till nyutgivna boken “ Motivation inom träning, hälsa och idrott ” . Själva basen för en inre, självbestämmande motivation, fortsätter hon, utgörs av tre grundläggande psykologiska behov: autonomi, tillhörighet och kompetens. Karin liknar dem vid ”obligatoriska näringsämnen” som vi alla behöver för att växa och utvecklas på ett positivt sätt: – Vi behöver känna att vi gör någorlunda självständiga val. – Vi behöver känna oss duktiga. – Vi vill känna gemenskap. Tre fundamentala psykologiska behov som har stor betydelse för hur vi mår och hur motiverade vi blir i olika sammanhang. Om motivation Inre motivation innebär att vi gör något för vår egen skull. Kanske för att det känns skönt eller att man mår bra och blir glad av själva upplevelsen. Inte för att det leder till något annat som exempelvis pengar. Forskningen pekar på tre grundläggande behov för att människor ska känna inre/självbestämmande motivation: – Autonomi. Att individen känner att han eller hon gör självständiga val. – Tillhörighet . Gemenskap, att vara en del av något. – Kompetens . Alla har ett behov av att känna sig duktiga på det dom gör. Yttre motivation handlar som namnet antyder om att man drivs av incitament utanför sig själv. Idrottsutövaren motiveras kanske av rankingpoäng och prispengar. Källa: “Motivation inom träning, hälsa och idrott” (Studentlitteratur, 2019). Expandera – Om vi inte känner att vi gör saker frivilligt, att vi inte kan välja vad vi ska göra och när, och om vi känner oss lite dumma och inkompetenta – då kommer motivationen att vara mer kontrollerande och av yttre karaktär. Och det är en motivationsform som i forskningen visat sig vara kopplad till olika negativa effekter som benägenhet att fuska, lågt engagemang, minskad ansträngning och kreativitet. Man håller sig under radarn och gör inte mer än vad som är nödvändigt. Motivationstyper som är kopplade till en hög grad av självbestämmande har ett starkt samband med bra idrottsprestationer Självbestämmande motivation däremot har i studier visat sig innebära att vi anstränger oss mer, berättar Karin. Vi blir mer uthålliga och stannar kvar i olika aktiviteter längre eftersom intresset är genuint och presterar därmed bättre i längden. Men framför allt upplevs glädjen som större. Därför, anser forskarna, har den självbestämmande motivationen en högre kvalitet än den där vi på olika sätt kontrolleras. – Teorin springer ur tanken att alla människor drivs av frivillighet och av att lära sig och utvecklas. Alla människor drivs av inre motivation. Det är bara att titta på små barn när de till exempel ska lära sig att gå. Dom är väldigt vetgiriga och när de vill lära nya ord så gör dom det av ren lärlusta. Flow – då vi glömmer tid och rum – är också ett uttryck för inre motivation Motivationssoppan Allt det där låter ju både humanistiskt och fullt rimligt. Samtidigt går det ju inte att helt bortse från det faktum att fantastiska idrottsprestationer utförs av aktiva där man åtminstone som utomstående kan misstänka att motivationen inte alltid kommer inifrån. Det är kanske inte alltid något självklart i alla idrottskulturer att betona idrottarnas inre motivation. Att det finns idrottsledare som hellre kontrollerar än motiverar är knappast någon hemlighet. Men likväl finns det alltså gott om exempel på att idrottare i sådana miljöer ändå presterar i absolut världsklass. Hur går då detta ihop med slutsatserna från självbestämmandeteorin? Praktiska motivationstips till tränare och idrottsledare Anamma ett coachande förhållningssätt där personens behov, önskemål och egen vilja är i centrum. Låt barnen och ungdomarna vara med och påverka innehållet i verksamheten till exempel genom att ha ett rullande schema där man låter de aktiva hålla i en spelövning med ett förutbestämt syfte eller genom att presentera olika alternativ som de får välja mellan. Vidga ramarna och öka självbestämmandegraden i takt med åldern. Undvik att jämföra de aktivas prestationer med varandra. Uppmuntra dem att bedöma sin kompetens utifrån sina egna framsteg. Belöna resultatlös ansträngning. Ge positiv feedback om det märks att den aktive kämpat och gjort så gott han eller hon har kunnat trots att resultatet kanske inte blev vad som var tänkt från början. Källa: Stefan Wagnsson i boken “Motivation inom träning, hälsa och idrott” (Studentlitteratur 2019). Expandera – För det första är motivation sällan något svart eller vitt. Ofta handlar det om en kombination av drivkrafter. Vi brukar kalla det för ”motivationssoppan”. Det innebär kort att man kan drivas av en blandning som innefattar olika typer av yttre motivation kombinerat med självbestämmande inslag. Man kan göra saker både för att det är stimulerande och roligt men där det också kan finnas inslag av tvång och press. Hon målar upp en annan liknelse där olika typer av motivation kan ses som instrument som spelar en låt. Ibland hörs trummorna mer. Sedan tar gitarren över. Och ”instrumenten” kan också spela olika högt för olika beteenden. En person kan alltså i ett sammanhang vara väldigt självbestämmande och drivas av inre motivation för att i ett annat vara tämligen ointresserad och enbart drivas av rädsla, skam- eller skuldkänslor. – Faktum är att man kan drivas ganska länge av yttre motivation och där andra än man själv bestämmer. Men vad blir priset? Ja, till att börja med så mår vi inte bra av att vara kontrollerade av andra och att känna oss tvingade att göra olika saker. Forskning har visat att den typen av motivation är förenad med en rädsla att misslyckas. Den har också visat sig kopplad till faktorer som ångest, ökad risk för utbrändhet, drop out från idrotten och generellt även med sämre prestationer. Det är med andra ord ingen effektiv metod i längden. Vinna inte viktigast Pengar då, funderar jag högt, det är väl ändå en källa till motivation för många människor? Möjligheten att i exempelvis fotboll – läs herrfotboll – bli mångmiljonär på sin sport borde väl motivera en massa lovande ungdomar att stanna kvar ett tag extra efter träningen och slå frisparkar – eller? Nej, förklarar Karin, det finns hundratals experimentella studier som visar att om man börjar betala någon för något som han eller hon först började med bara för att det var roligt – ja, då minskar såväl engagemang som prestation. Att som tränare vifta med en tusenlapp i belöning till den som presterar bäst på Beep-testet är med andra ord sannolikt inte den åtgärd som kommer att lyfta lagets konditionsnivå. Visst är det kul att vinna. Men det är sällan huvudskälet till att man gör det man gör Men viljan att vinna då? Idrott går trots allt ut på att vinna över ett antal konkurrenter/medtävlare. – Visst är det kul att vinna. Men det är sällan huvudskälet till att man gör det man gör. I grund och botten är vi tillbaka till det där med motivationssoppan. Jag jobbar själv ofta på helger och kvällar och det gör jag för att jag vill komma vidare med mina yrkesmässiga utmaningar. Självklart är det som forskare roligt om man får prestigefyllda priser eller utnämningar men det är inte skälet till att jag ägnar mig åt detta. Jag tror att det är samma sak för elitidrottare. Ta tjejerna som tog VM-guldet i stafett i längdskidor i februari, det är klart att de ville vinna där och då. Men om allt enbart hade handlat om att vinna för dem så skulle de förmodligen ha slutat för länge sedan. Det är så mycket annat som är viktigt också. Göra utövarna delaktiga Vad kan idrottsledare och tränare göra för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för en glödande inre motivation hos de aktiva? Henrik Gustavsson är universitetslektor i idrottsvetenskap och idrottspsykologisk rådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté (SOK). – Man kan bidra till att skapa ett klimat som bygger på självbestämmande. Det är något vi jobbar hårt med på SOK. Vi försöker hjälpa idrottarna att se på sina egna projekt. Vem är det som styr det, som håller i ratten? Det här gör vi för att de förhoppningsvis ska finnas länge i våra program och då kommer ju både ledare och tränare sannolikt att bytas ut en eller flera gånger. Förbundskaptener kommer och går. Då kan man inte bygga upp något där det enbart är andra som styr. Det är, förklarar Henrik, inte samma sak som att den aktiva ska behöva bestämma allt själv. Snarare handlar det om en balans där till exempel förslag på en träningsplanering kan bollas mellan två eller flera parter i teamet. – Precis, det är inte låt-gå ledarskap att överlåta ansvar på utövaren och att ha ett klimat med självbestämmande. Det är fortfarande tränaren som sätter den övergripande ramen. Men inom den ramen är det bra om det finns en dialog mellan tränare och aktiv. ”Vad tycker du, ska vi åka på det här träningslägret? Eller ska vi istället satsa på en ökad mängd träning på hemmaplan?”. Genom att ställa den typen av frågor blir de aktiva delaktiga i processen och det kan vara en viktig motivationsfaktor. Det här är något vi lägger stor vikt vid på våra coachutbildningar och tränarprogram. Bonussystem och motivation Jobbar man som Henrik med ett antal olympiska idrotter så blir det förstås uppenbart att skillnaden i ekonomiska förutsättningar kan vara stora – för att inte säga astronomiska – mellan utövare från olika idrotter. Vad är då hans erfarenhet, påverkar detta faktum idrottarnas motivation i den ena eller andra riktningen? En sak är i alla fall säker, det är inte pengarna som driver dem framåt – Det är absolut så att många elitidrottare kämpar för att få sin ekonomi att gå ihop. Men min upplevelse är inte att det gör dem mindre dedikerade för det. Ta en sport som judo till exempel, där finns det inga stora pengar att hämta, men dom åker runt i världen för att hålla sina rankingpoäng och visar många tecken på att de har starka inre drivkrafter. Motivationen för dem kan kanske till exempel handla om känslan av att höra till de allra bästa i världen i en sport – alltså det grundläggande behovet av att känna sig kompetent som vi alla har. En sak är i alla fall säker, det är inte pengarna som driver dem framåt. Han känner sig tveksam till om de prestationsbaserade bonussystem som finns i många idrotter har någon positiv effekt på deras motivation. – Ja, det är nog högst osäkert skulle jag säga. Bonuspengarna kommer ju dessutom långt efter att själva prestationen utförts så den kopplingen och förstärkningen riskerar därmed att utebli, säger Henrik Gustafsson. Motivationsstödjande ledarbeteenden I boken “Motivation inom träning, hälsa och idrott” (Studentlitteratur, 2019) ges exempel på hur du som ledare, genom olika behovsstödjande beteenden, kan befrämja en ökad motivation hos utövarna. Beteende som ledare Beskrivning Visa förståelse och omtanke Visa att du bryr dig om dina idrottare, till exempel genom att fråga hur de mår och genom att bjuda in till dialog. Övervaka signaler från idrottarna och anpassa instruktioner och aktiviteter enligt den rådande situationen. Visa empati Använd dig av empati-inriktade samtal genom att bjuda in till dialog och försök förstå idrottarnas perspektiv. Det kan till exempel handla om att be om input på dagens träningsupplägg eller öppna upp för förslag från idrottarna. Var inkluderande Jobba aktivt med att alla ska känna sig som en del av laget/gruppen och var uppmärksam på om någon idrottare verkar vara utanför gruppen. Lyssna aktivt Var uppmärksam på och lyssna till hur idrottarna ser på olika saker (till exempel feedback, övningar etc). Ge idrottarna chansen att uttrycka sina åsikter utan att vara dömande och utvärderande. Ta idrottarens perspektiv Försök förstå idrottarens perspektiv innan du kommer med feedback, förslag, instruktioner etcetera. Fråga hur han eller hon ser på saken innan du kommer med förslag. Förklara varför Förklara varför aktiviteten genomförs, varför den görs på ett visst sätt, vad den bidrar till för laget och individen. Erbjud valmöjligheter Erbjud möjligheter för idrottarna att välja när det finns utrymme för det, till exempel gällande typ av övningar, ordning på övningar, svårighetsgrad etc. Uppmuntra till initiativ och nyfikenhet Välkomna och uppmuntra förslag och idéer från idrottarna, låt dem komma med inspel och låt dem prova sina idéer. Uppmärksamma och acceptera känslor Visa och uttryck att du ser och accepterar känslor som idrottarna uttrycker, både negativa och positiva. Starka negativa känslouttryck är ofta valida reaktioner på (överdrivna) krav, strukturer och regler. Undvik ett kontrollerande språk Kommunicera på ett informativt sätt. Undvik ord som kan uppfattas som beordrande och kontrollerande såsom “du måste/bör/ska…” och försök använda ett inbjudande språk såsom “du kan/får/kanske vill…”   Artikeln är en omarbetad version av en text från tidskriften Idrott & Kunskap, nummer 2, 2019.'

Konditionsträning – med eller utan boll?

Nyheter Idrottsforskning

Konditionsträning med eller utan boll – vad ger bäst effekt rent fysiologiskt? I en tysk-svensk så kallad metaanalys, publicerad i februarinumret av tidskriften …
'Konditionsträning med eller utan boll – vad ger bäst effekt rent fysiologiskt? I en tysk-svensk så kallad metaanalys, publicerad i februarinumret av tidskriften Sports Medicine Open , analyseras totalt nio vetenskapliga studier på elitspelande fotbollsungdomar med en genomsnittsålder på 16 år. Forskarna granskade speciellt studier som jämfört effekten av högintensiv intervallträning (HIIT) och så kallat smålagsspel (SSD, Small-Sided Games). Endast studier som pågått under minst fyra veckor analyserades. Vilka slutsatser drar då forskarna – är det effektivare för unga spelare att löpträna med eller utan boll? – Högintensiv intervallträning på intensiteter upp till 90 procent av den maximala syreupptagningsförmågan (Vo2 Max) och smålagsspel gav likvärdiga effekter på de flesta undersökta parametrar, med en marginellt högre effekt för HIIT, säger Professor Billy Sperlich som tillsammans med forskarkollegorna Philipp Kunz, Florian Engel och svenske H-C Holmberg har genomfört studien. I de undersökta studierna genomfördes ett antal tester före och efter träningsperioderna, däribland mätnings av maximal syreupptagningsförmåga, löpning till utmattning (Time-Trials), löpekonomi samt olika mer fotbollsspecifika tester. Hur ska man då värdera huvudresultatet – vilken av träningsformerna rekommenderar forskarna med tanke på att de tycks ge likvärdiga fysiologiska effekter? – Med tanke på tidsfaktorn, att det i ett fotbollslag är många kvaliteter som behöver tränas, så skulle jag rekommendera smålagsspelet. Då får man, utöver en positiv effekt på syreupptagningsförmågan, även neuromuskulära och kognitiva förbättringar som reaktionstid, beslutsfattande och riktningsförändringar i olika tempo, säger Billy Sperlich. Intensiteten i smålagsspel kan varieras mycket bland annat genom justering av planstorleken och antalet spelare. Det är, betonar Sperlich, också viktigt att ha många bollar tillgängliga och lagkompisar som hela tiden skickar in nya för att hålla tempot uppe. – Ja, är inte bollen i spel hela tiden så stressar du inte det kardiovaskulära systemet tillräckligt. Ett ytterligare argument för att välja smålagsspel är att det finns data som visar att yngre spelare är mer motiverade för smålagsspel jämfört med intervallträning utan boll. Men, de som trots allt föredrar rena löpintervaller – vilken typ av intervaller bör de ägna sig åt? Frågan ligger lite utanför ramen för den aktuella studien, men Billy Sperlich har ändå sin uppfattning klar. – Då föredrar jag personligen 4×4 minuters intervaller, som har en dokumenterat mycket god effekt på det kardiovaskulära systemet. Jag har dock full förståelse för fotbollstränare som hellre väljer kortare intervaller som ju är mer fotbollslika. Men under kortare intervaller är risken högre att man går ut för hårt och snabbt ackumulerar höga laktatnivåer (mjölksyra) som du normalt inte är i närheten av på en fotbollsmatch. Risken blir då att du inte orkar genomföra hela intervallblocket på ett bra sätt, säger Billy Sperlich. Klassisk distansträning är något som anses mer eller mindre förlegat inom den moderna fotbollen. Sperlich förklarar att han förstår argumenten från tränarhåll. Det tar lång tid – och eventuellt blir spelarna även lite långsammare. – Ja, men samtidigt, om en seniorspelare inte är riktigt kapabel att springa i 60-75 minuter med en hygglig löpekonomi så kommer han eller hon att få det jobbigt, bland annat med återhämtningen mellan intervallerna. Därför kan det faktiskt vara bra att lägga in en del lågintensiv mängdträning i början av en försäsongsperiod för att sedan växla över till lite längre intervaller, säger Billy Sperlich. Men i synnerhet i de yngre tonåren anser Sperlich att huvudfokus bör ligga på andra träningskvaliteter än den aeroba kapaciteten. – Ja, faktum är att de ändå går relativt snabbt, cirka 2-3 månader, att höja nivån på det kardiovaskulära systemet. Så om man i de här åldrarna har begränsat med träningstid så skulle jag fokusera mer på smålagsspel, snabbhet och styrka, säger Billy Sperlich. Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Idrott & Kunskap nr 2, 2019.'