{{ 'Go back' | translate}}
Njus logo

Aktuellt i Politiken: L-topp: Stoppa samarbetet med Gahm (KD) | Njus Sverige

L-topp: Stoppa samarbetet med Gahm (KD)

Politik Aktuellt i Politiken

”Fördomsfullt”, ”Man tror inte sina ögon” och ”KD har fullständigt tappat det”. Det är några av kommentarerna till AiP:s artikel om Danderyds KD-ledare Joachim Gahms agerande i sociala medier. Magnus Stenflo (L), som hoppat av kommunstyrelsen i
'Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t ”Fördomsfullt”, ”Man tror inte sina ögon” och ”KD har fullständigt tappat det”. Det är några av kommentarerna till AiP:s artikel om Danderyds KD-ledare Joachim Gahms agerande i sociala medier. Magnus Stenflo (L), som hoppat av kommunstyrelsen i protest, anser att Liberalerna  måste avbryta samarbetet med Gahms kristdemokrater. KD:s distriktsordförande Camilla Brodin Joachim Gahm (KD) menar att ”alla aborter är mord”. Han jämför feminism med islamism och talar om ”genusrasism”. Han vill stoppa anhöriginvandringen och bara ta emot kristna flyktingar i Danderyd. Läs mer: AiP / KD-toppen: Alla aborter är mord Gahm försvarar Lars Adaktussons (KD) deltagande i ett homofobiskt hatmöte och nej-röstande i abortfrågor i EU-parlamentet. Han anser att Frankrikes president Macron är farligare än Ungerns premiärminister Orbán. Detta är uttalanden från gruppledaren i KD:s starkaste fäste i Stockholms län, där partiet fick 9,7 procent i senaste valet. – Jag sitter mellan Gahm och SD i fullmäktige, då får man höra en hel del. Det är så unket och förlegat. Feminism är verkligen det största problemet vi har i samhället, säger Danderyds oppositionsråd Jenny Åkervall (S) ironiskt. En politiker som har reagerat extra tydligt mot Joachim Gahm (KD) är Magnus Stenflo (L), som satt i kommunstyrelsen i Danderyd fram till årsskiftet. Stenflo, affischnamn i valet, villkorade sin kandidatur med att inte samarbeta med Gahm. När Liberalerna i Danderyd ändå valde att bilda majoritet med M och KD hoppade Stenflo av. – Det var en enorm besvikelse. Joachim Gahms retorik är ju bortom all anständighet, säger Stenflo. – De politiker man sitter i kommunstyrelsen med måste man kunna respektera. I kommunstyrelsen träffas man ofta, umgås, det är inte bara politik. Inför valet och under regeringsbildningen var Liberalerna tydliga med att partiet inte kan samarbeta med eller göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Enligt Stenflo borde det gälla även KD Danderyd. Nyligen kritiserade partiledningen L i Svalöv för att ge passivt stöd till det lokala SD-styret. I Danderyd är det ett konkret samarbetet med ett KD som agerar som SD, enligt Stenflo. – KD Danderyd är inte bättre än SD, säger Magnus Stenflo (L). – Jag jämställer dem med SD. De gör skillnad på människor och människor, helt klart, säger Jenny Åkervall (S). När DN avslöjade att Lars Adaktusson röstat nej 22 gånger i abortfrågor i EU-parlamentet var Jan Björklund skarpt kritisk: ”Det är sorgliga ställningstaganden som KD:s vice partiledare gjort mot kvinnans rätt att själv bestämma över sin egen kropp… Det finns ett starkt abortmotstånd inom de högerkonservativa krafterna i Europa och tyvärr KD är en del av denna strömning”, skrev Björklund som uppmanade KD att ta avstånd från Adaktussons röstande. Gahm kommenterade Björklunds utspel med att Liberalerna, Gahms samarbetspartner, nu ”gjort sitt i svensk politik”. KD Danderyd gick till val med budskapet: ”Det räcker nu! Migranttak”, affischer som KD centralt tvingade Gahm att ta ned. Men KD Danderyd står fast vid kravet på ett migranttak och att bara ta emot kvinnor och kristna. RÖSTA PÅ KD, SVERGIES ENDA FRIHETLIGT KONSERVATIVA PARTI! pic.twitter.com/dQmATtbecp — oscar (@otoftling) August 15, 2018 Hur ser Liberalerna i Danderyd på Gahms retorik? – Vi har gemensamt gjort en plattform, som ligger till grund för vårt samarbete. Sedan vad KD säger och gör utöver plattformen, det kan inte jag recensera. Joachim Gahm får stå för sina yttranden, säger kommunalrådet Bengt Sylvan (L). Att Gahm delar material från hatsajter, anser att hbtq-rörelsen är extremister och kallar feminister för genusrasister, det spelar väl ändå roll? Det handlar ju om för förtroendet för kommunens politiska ledning. – Det hade varit mycket lättare om man inte sagt så. Skulle du kunna tänka dig att samarbeta med SD om de skrev under er plattform? – Det är en diskussion som inte alls är relevant. KD är ett alliansborgerligt parti, det är tre borgerliga partier som har gått samman, säger Bengt Sylvan (L) Vad tycker Kristdemokraterna om Gahms uttalanden? Kan man företräda KD och exempelvis samtidigt kalla islam för ”en totalitär politisk åskådning”? Nej till böneutrop är väl en självklarhet i ett demokratiskt samhälle byggt på kristen värdegrund. Islam är inte bara en religion det är en totalitär politisk åskådning. Bert är en mycket klok man med bred erfarenhet som har gett partiet mycket hjälp och goodwill. — Joachim Gahm (@JoachimGahm) June 19, 2018     AiP har bett KD:s distriktsordförande i Stockholms län, Camilla Brodin, vice riksdagsgruppledare, om en kommentar till Joachim Gahms agerade. Brodin har bett att få återkomma, men ännu inte gjort så. Kritiken mot Gahm är dessutom inte ny. Han hamnande i blåsväder i februari 2018 när han relativiserade ett rasistdåd i Italien, där en uttalad fascist sköt sex afrikaner. Glöm inte att det var en hämnd för ett mord som en svart man utförde tidigare i veckan. Nämndes inte av rapport, hämndåd är rätt betäckning inte rasistdåd. — Joachim Gahm (@JoachimGahm) February 3, 2018 Han har fått kritik för att följa extremhögergrupper på Facebook och dela material från hatsajter. . @JoachimGahm RT:ar frekvent sidor som när sig på alarmism & populism för att just piska upp stämning mot invandrare & meningsmotståndare. Vill KD öht ses som ett seriöst parti längre? pic.twitter.com/yokACdi4VM — Max V Karlsson (@KarlssonMax) February 4, 2018 Ändå poserade partiledaren Ebba Busch Thor Joachim Gahm och visade sitt stöd för honom i valrörelsen 2018.     Reaktioner på AiP: artikel om Joachim Gahm Läste först och tänkte ”orka dreva mot nån finnig ungdomsförbundare och Skyttedal-wannabe”. Men det här är alltså skrivet av en 55-årig ledande politiker i Djursholm. KD har ju för fan tappat det. https://t.co/25ni87IQkm — Jens Liljestrand (@jensliljestrand) June 11, 2019 Hänger ut? Gahm som är kommunalråd har ju skrivit detta helt öppet på Facebook. Jag delar bara Gahms inlägg. Jag kan inte påstå att jag är förvånad över att många reagerar. Det Gahm skriver är extremt grovt, fördomsfullt och hånfullt. — Ola Spännar (@olaspannar) June 11, 2019 ”Macron är farligare än Orban” läs och du tror inte dina ögon!!! https://t.co/5foi2Jjwsp — Ann Linde (@AnnLinde) June 10, 2019 Otroligt viktigt för alla oss som älskar Sverige att hålla koll på vad de konservativa gör. Vi ska inte backa en centimeter från mänskliga rättigheter! https://t.co/Meg3Vx7wHI — Inti Chavez Perez (@IntiChavezPerez) June 11, 2019 Förväntar mig starka reaktioner på nyheten att förort styrs av religiösa extremister som vill begränsa kvinnors frihet. https://t.co/U63027fLNa — Kalle Lindberg (@RetorikKalle) June 11, 2019 Den här KD-politikern är ett bra exempel på när man försöker peka ut andra som extremister men egentligen bara visar att man är en själv. https://t.co/jDd9iKpqCU — Jonathan Leman (@JonathanLeman) June 10, 2019   Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

Anne-Marie Lindgren: Ojämlika samhällen är inte till nytta för någon

Politik Aktuellt i Politiken

Jag ser/hör att resultatet i Europavalet på några håll lett till frågan ”är vi längre ett arbetarparti?”. Den kanske kan tolkas på två sätt. En tolkning är att frågan är retorisk, och ironisk, och egentligen betyder ”vi är inte längre ett
'Foto: News Øresund – Johan Wessman \t \t Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t Jag ser/hör att resultatet i Europavalet på några håll lett till frågan ”är vi längre ett arbetarparti?”. Den kanske kan tolkas på två sätt. En tolkning är att frågan är retorisk, och ironisk, och egentligen betyder ”vi är inte längre ett arbetarparti”. En annan tolkning är att den är litet vilsen – vi kanske inte längre kan vara ett arbetarparti, men vad ska vi då vara i stället? Det enkla svaret på det torde vara ”ett medelklassparti bland flera andra, med fortsatt sjunkande siffror ner mot 20-procentsnivån”. Känns inte så intressant… Perspektivet i dag är det rakt omvända mot debatten under alliansåren. Då var bekymret hur S skulle vinna väljare inom storstädernas medelklass. Det har vi i och för sig gjort nu, men på låga nivåer (under 25 procent i både Stockholm och Göteborg i riksdagsvalet, under 20 procent i EU-valet). Det är inte tillräckligt för att kompensera den massiva förlusten av väljare i LO-grupperna och utanför storstäderna. Så nu är bekymret i stället hur vi ska vinna tillbaka dem. Den frågan rymmer mer än ”bara” en önskan om fler socialdemokratiska väljare. Det handlar om att återskapa de bredare majoriteter som gör politiken stabil – och bryter utvecklingen mot den polarisering som skapar farliga spänningar i samhället. Och det handlar om det enda som verkligen garanterar att SD inte kan få något avgörande inflytande över svensk politik – nämligen att ta tillbaka väljare från dem. För det är alltså till SD som en god del av de flyktande LO-väljarna har gått. Knappast för att de är rasister eller nazister. Utan för att så mycket i de senaste decenniernas utveckling just för LO-grupperna inneburit ett antal av osäkerheter och försämrade villkor – på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden, i sjukförsäkringen, i samhällstjänster som sjukvård och äldreomsorg – och att många börjat misstro socialdemokratins vilja att att ta tag i de problemen. Då letar man efter partier som åtminstone verkar se att det finns problem, låt vara med fel förklaring till dem. ”Debatten om varför SD och liknande partier ökar i så många länder har onekligen förändrats.” Debatten om varför SD och liknande partier ökar i så många länder har onekligen förändrats. För några år sedan dominerade fortfarande invandringsmotstånd och främlingsfientlighet förklaringarna. I dag inser allt fler att det finns sociala och ekonomiska förklaringar (som dessutom också bygger under invandringskritiken). Och att det inte går att bekämpa högerpopulismen om man inte gör någonting åt de faktorerna. Så i det perspektivet handlar det ju om att det behövs ett arbetarparti – eftersom det är arbetargrupperna som faktiskt, i litet olika former, förlorat på de senaste decenniernas samhällsutveckling. Men samtidigt – det handlar ju i grunden om det som kallas likvärdighet, och som alla (åtminstone officiellt…) tycker är viktigt, och eftersträvansvärt. Alla ska ha samma rätt till bra skola, alla barn ha rätt till bra förskola, alla ska ha möjlighet till en egen bostad och alla ska ha rätt till sjukvård och kunna lita på att äldreomsorg finns den dag man behöver den. Och folk ska inte behöva riskera hälsan, än mindre livet, på sin arbetsplats, och inte behöva stressa sönder sig för att klara arbetsuppgifter som skulle kräva fler anställda för att kunna utföras ordentligt. Arbetstider och arbetsscheman ska vara sådana att alla i rimlig grad kan planera sin egen tid, och veta hur stora inkomster man kommer att ha nästa månad. Visst är detta arbetarintressen – eftersom det är arbetarna som drabbas hårdast, när de här rättigheterna och möjligheterna inskränks. Men det är ,  för det första, inte bara arbetare som drabbas. Sjuksköterskor, barnmorskor, socialsekreterare, lärare och poliser har precis samma problem som Kommunals undersköterskor, eller Sekos bussförare, med för hårda krav i förhållande till resurserna att möta dem. De ekonomiska svårigheterna att skaffa bostad i storstäderna, med långa köer och skenande priser, drabbar långt in i medelklassen. Bristande resurser till hemtjänsten kan de som har litet bättre pension kompensera med hjälp av rutavdrag, men att kompensera för bristen på äldreboenden klarar man bara i de högsta inkomstskikten. Och framför allt – den samhällsoro och de motsättningar mellan olika grupper som skapas ur de här bristerna och växande klyftorna, den drabbar alla. ”Ojämlika samhällen är inga bra samhällen.” Ojämlika samhällen är inga bra samhällen. Det är vad de senaste decenniernas utveckling lär oss. I den mån vi tycker oss tjäna på urholkad samhällsservice i ett avseende, alltså sänkta skatter, förlorar vi i ett eller flera andra. Det går inte att bygga välstånd för vissa grupper till priset av hårdare arbetsliv eller sämre ekonomisk trygghet för andra. Visst, att vända dagens utveckling kräver i vissa fall åtgärder som de som gynnats mest ekonomiskt förmodligen inte kommer att gilla – skatter behöver höjas, ränteavdrag ses över, ett antal andra avdrag avskaffas, och så vidare. Men om vi inte vågar det kommer så många andra grupper att ogilla det som då blir följden att effekterna kan bli djupt obehagliga.   Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

KD-toppen: Alla aborter är mord

Politik Aktuellt i Politiken

”Min tro tillåter inga aborter, alla aborter är mord”, skriver Joachim Gahm (KD), gruppledare i Danderyd, på Facebook. Gahm är en av de nya Kristdemokraterna som med ett tuffare tonläge vill ”tvätta bort Alf Svenssons gamla KDS”. Lars Adaktussons
'Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t ”Min tro tillåter inga aborter, alla aborter är mord”, skriver Joachim Gahm (KD), gruppledare i Danderyd, på Facebook. Gahm är en av de nya Kristdemokraterna som med ett tuffare tonläge vill ”tvätta bort Alf Svenssons gamla KDS”. Lars Adaktussons abortkritiska röstande i EU-parlamentet skakade KD i EU-valet. Men abortmotståndet finns i partiet. Joachim Gahm (KD), Danderyd, förklarar sig ”acceptera” KD:s abortlinje men det är något han ”aldrig kan ställa (sig) bakom privat”. – Jag stöder Lars Adaktusson väldigt tydligt. Han har följt partiets linje hela vägen i alla omröstningar. Sedan om han personligen är för eller emot, det lägger jag mig inte. Han stöder partilinjen, och det gör jag också. Jag har en annan åsikt än partiets linje, men jag stödjer den och anser att det är den som gäller och inte försöka ändra på den, säger Joachim Gahm till AiP. Gahm (KD) blev känd för en bredare publik när Danderyd, Sveriges rikaste kommun, tvingades chockhöja skatten med 1,40. I valet 2018 lovade Gahm tvärtom att sänka skatten med en krona under mandatperioden. ”Kommunen gör stora årliga överskott”, hävdade KD. Nu visar det sig att kommunledningen drivit ekonomin med underskott som täckts med markförsäljningar. I år pekade prognosen på 220 miljoner kronor i underskott, därför blir det nedskärningar inom äldreomsorgen och slopat nattis. Joachim Gahm (KD) är ett exempel på det nya, enligt vänstern mer högerpopulistiska, KD, eller som han själv kallar det ”det frihetligt konservativa KD”. ”Man måste våga stå upp för svenskheten… och våga säga ifrån mot genusrasism, feminism, islamism och annat ont… samtidigt som man även är tydligt frihetlig i ekonomi och skattefrågor”, skriver han på Facebook. – Sverige inte har haft något riktigt frihetligt konservativt parti. Förr hade vi trygga högerpartiet, som man kunde lita, på ett konservativt parti med borgerliga värderingar. Sedan försvann det. Efter Reinfeldt uppstod ett vakuum. Det finns ett konservativt hål och det har vi lyckats fylla, säger Gahm. KD Danderyd hade inga valstugor i valet utan mötte väljarna vid lyxbilar istället. På valaffischerna syntes Gahm med budskapet: ”Det räcker nu! Migranttak!”. Valaffischerna fick dock snabbt tas ned efter kritik och påstötningar från KD centralt. KD Danderyd vill ha ett migranttak på max 50 flyktingar per år och att kommunen ska prioritera kvinnor och kristna. AiP har granskat Gahms kommunikation på Facebook. Det ger en inblick i KD:s nya högerfalang. Språkbruket liknar SD:s. Motståndarna är ”pk maffian, alla radikalfeminister och genusfascister, hela HBTQ rörelsens vänsterdel ” och landets ”Sverigefientliga skräckregering”. När KD-politikern och RFSL:s tidigare ordförande Magnus Kolsjö sa sig vara ”besviken och upprörd” över Lars Adaktussons medverkan på en konferens med homofober i Bogotá uppmanade Gahm honom att lämna KD: ”Det som gör mig riktigt förbannad är att det finns en femtekolonnare inom KD som försöker spela fienden i händerna… med sådana vänner behövs inga fiender.” Gahm gillar kommentaren att ”M KD SD, skulle bli en stark regering!”. Till AiP säger Gahm att det är M-KD som gäller. – Vi tittar inte på Sverigedemokraterna utan vi tycker vad vi vill. Om de tycker likadant, be my guest. Om vi bildar en M-KD-regering, vilket vi ska göra, punkt slut, och SD stödjer förslag tar vi tacksamt emot stödet, eller från Centerpartiet om vi skulle få det. Attacken på feminismen är en viktig framgångsfaktor, enligt Gahm. – En av de saker som vi fick flest röster på i riksdagsvalet var att vi stod upp mot radikalfeminismen. Vi vågade utmana. Vi vågade ta upp kärnkraften som varit en död fråga i Sverige. Detta ifrågasättande tror jag är väldigt viktigt. Ifrågasättande ger röster. Det nya väljarintresset gör att KD behöver utvecklas in politik på flera områden, menar Gahm, exempelvis klimatpolitiken. Han hyllar Ebba Busch Thors rekryteringar. – Vi har Per Gudmundson som vi fått från SvD, vi har Johan Ingerö, vi har Peter Kullgren, partisekreterare. Vi har fått in ett antal policymakers som kan hjälpa till att bygga den nya politiken. Partiet har inte rekryterat dem, skriver Gahm på Facebook, ”för att föra gammal KDS-politik… Det kommer att gå med vindens hastighet att tvätta bort Alf Svenssons gamla KDS”. De finns de som kritiserar KD för att i den här retoriken, exempelvis mot feminismen, närmar sig Sverigedemokraterna? – De får tycka vad fan de vill. – Vi har väljare som har strömmat från SD, som jag kallar ”SD light”. De är egentligen inte SD men de är förbannade. De är konservativa eller högerborgerliga, och så har de inget hem och tycker att Moderaterna har svikit dem. Och då går de till KD. – Ta migrationspolitiken. De som kommer hit ska ha det bra på alla sätt och vis, både ekonomiskt och i perspektivet att människor ska få skydd. Vi kan aldrig utmana SD på det området. Däremot finns det andra frågor där vi kan få högerborgerliga att stödja oss i andra frågor. Men i Gahms Facebookflöde är de invandringskritiska kommentarerna många. Gahm lovar slåss för att skärpa KD:s migrationspolitik på rikstinget vad gäller anhöriginvandring, för att inte förlora väljare som gått från SD. ”Skall KD bli stort och få behålla de väljare som strömmat till så måste den frågan läggas ned och ändras, Basta!” – Det tillhör ofta den kristna traditionen att man är generös med invandring, att hjälpa andra, Finlandshjälpen och liknande. Det har vi kvar, men problemet är att vi ha tagit emot en massa människor vind för våg. Och vi har tagit emot för många och vi klarar inte av det, säger Gahm på frågan om att ändra Alf Svensson gamla politik. Familjen är en helig ko för KD, men familjeåterföreningen går för långt, enligt Gahm: ”Försök hitta någon ny KD are som försvarar den gamla unkna återföreningspolitiken och andra tokigheter.” – Visst är vi fortfarande för att hjälpa, men å andra sidan så tror jag att vi som är lite mer nya kristdemokrater tycker att man borde lägga betydligt större resurser till där det väl smäller än att låta folk ta sig hit på båtar. Men när de väl kommer hit måste vi ta hand om dem, säger Gahm. Gahm var ”extra stolt” när KD:s EU-toppkandidat, Sara Skyttedal, i DN inte ville välja mellan Frankrikes president Macron eller Ungerns premiärminister Orbán. Macron är farligare, enligt Gahm: ”Det är mycket viktigare att kritisera Macron… ledare för det mäktiga Frankrike där kan vi tala om fara för alla kristdemokratiska väljare.” ”Orban är enligt vårt sätt att se det inte tillräckligt frihetlig utan mer nationalkonservativ.” Tonläget från KD har höjts sedan januariavtalet. Även Gahm (KD) går till personangrepp. Likt andra inom alternativhögern riktas udden mot Socialdemokrater för tro och solidaritet och dess ordförande Ulf Bjereld, som tagit strid mot islamofobi. ”Här ser ni ett ytterst farlig extremist, Ulf Bjereld som under godheten och kristendomens mantel försöker indoktrinera oss med marxistiskt och konstigt nog islamistiskt tankegods… När vi fått bort Bjereld så kan demokratin i Sverige andas ut ett litet tag, värre antidemokrat är svårt att leta upp”, skriver Gahm. ”Bjereld är en mkt farlig och galen man. S är ett islamistparti”, svarar en person. Gahm gillar kommentaren. Även Moderaterna har sin falang som driver på för ett öppnande mot SD. Den leds av Christian Sonesson (M) i Staffanstorp som 2018 valde att samarbeta med SD istället för med Alliansen. Det har lett fram till kommunala beslut om förbud mot att neka IS-återvändare försörjningsstöd och ett förbud mot att bära huvudduk i skolan till 6:e klass. 14 maj åkte Joachim Gahm med ett par kollegor på inspirationsresa till Sonessons Staffanstorp. 8–10 november har KD riksting i Umeå.     Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

Nina Wadensjö: Bitter bismak i kärleken till Danmark

Politik Aktuellt i Politiken

Halva jag är dansk. Det är mitt andra hemland, danskan är mitt andra språk. Ändå är jag väldigt svensk, född och uppvuxen här, med svenskt medborgarskap, en barndom fylld av svenska traditioner. Några års hemspråksundervisning i danska till trots,
'”Jag älskar Danmark och när jag kliver ner på perrongen på Köpenhamns Hovedbangård är det som om alla mina barndoms lyckligaste känslor väller in i mig. Nu är det sedan några år en känsla som har fått en sorgkant, en bitter bismak”, skriver Nina Wadensjö. \t \t Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t Halva jag är dansk. Det är mitt andra hemland, danskan är mitt andra språk. Ändå är jag väldigt svensk, född och uppvuxen här, med svenskt medborgarskap, en barndom fylld av svenska traditioner. Några års hemspråksundervisning i danska till trots, jag är svensk. Men jag älskar Danmark. ”Det har inte varit lika lätt att älska Danmark de senaste åren.” Det har inte varit lika lätt att älska Danmark de senaste åren. Det finns ett mörker i den danska politiken, inte minst den politiska retoriken, som förskräcker. Och debatten har förflyttats, snabbt. Det är som någon reporter sa på tv häromkvällen – invandringsfrågan blir alltid stor i danska valrörelser. Även detta år, trots att den danska valdebatten främst dominerats av klimatfrågan. När detta skrivs har Danmark ännu inte gått till val. Jag vet inte hur det går. Men allt tyder på att det nya islamofobiska partiet Stram Kurs tar sig in i folketinget. Ett parti lett av en jurist, Rasmus Paludan, som använder sin yttersta förmåga för att ständigt ligga på yttrandefrihetens yttersta gräns, för att väcka hat och hyllningar utan att tystas ner. Han eldar upp koraner inlindade i bacon, han anordnar ”teckna Muhammed-dagar”, han vill förbjuda islam i Danmark. Allt är muslimernas fel. ”Stram Kurs är intressant på riktigt, men inte främst på grund av det islamofobiska budskapet.” Stram Kurs är intressant på riktigt, men inte främst på grund av det islamofobiska budskapet. Det kunde ersättas med vilket hatfyllt budskap som helst, bara det är tillräckligt provocerande. Men partiet är en föraning om vad vi kan vänta oss i allt fler länder, en ännu mer förenklad variant av den populism vi redan sett. Över världen har allt fler extrema partier gått till val på vrede och hat, partier som få väljare förväntar sig verkliga politiska reformer och resultat av. Man röstar mot, inte för. Det som gör Stram Kurs särskilt intressant är att det startade som ett Youtubefenomen. Det är ett parti som vuxit helt ur det nya opinionsbildningslandskapet, som från början samlat sin kraft kring aggression, populism och en slags raljant och grov humor som inte finns i det vanliga politiska samtalet. Det här sker dessutom nära oss, både geografiskt och kulturellt – även om Danmark och Sverige är betydligt mer olika än man kan luras att tro. Jag tror att försvinnande få av Stram Kurs väljare inbillar sig att det verkligen går att förbjuda islam. Däremot tror de nog att systemet måste skakas om, att politiken inte fungerar, att demokratin inte är deras. Det är både skrämmande och sorgligt. Men det finns något mer som skaver här. I Danmark har man under många år haft en helt annan debatt kring invandring och flyktingmottagning än vi haft i Sverige. Hårda förslag har lagts, ibland har det känts som en tävling i att markera tydligast, att vara den som går längst. Även Arbeiderpartiet har lagt förslag som vi inte skulle kunna tänka oss i den svenska politiska debatten. ”Jag har skrivit om det förr: det danska begreppet hygge är något som bara gäller för dem som ryms runt bordet.” Jag har skrivit om det förr: det danska begreppet hygge är något som bara gäller för dem som ryms runt bordet. De som befinner sig i dunklet utanför stearinljusets sken ingår inte i det gemensamma. Jag är fortfarande till hälften dansk, och stolt över det. Jag älskar Danmark och när jag kliver ner på perrongen på Köpenhamns Hovedbangård är det som om alla mina barndoms lyckligaste känslor väller in i mig. Nu är det sedan några år en känsla som har fått en sorgkant, en bitter bismak. Så kommer det att förbli, gissar jag. Oavsett valresultat.   Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

Anne-Marie Lindgren: Värderingar är inte nog – det krävs riktiga åtgärder

Politik Aktuellt i Politiken

Europavalet, ja, vad ska man egentligen säga om det? Att åtminstone den debatten här i Sverige handlade väldigt litet om EU och väldigt mycket om inrikespolitik? Att valresultatet totalt inom EU tydligt avspeglar ett ökande väljarintresse, och högst
'Foto: Jan Söderström/AiP \t \t Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t Europavalet, ja, vad ska man egentligen säga om det? Att åtminstone den debatten här i Sverige handlade väldigt litet om EU och väldigt mycket om inrikespolitik? Att valresultatet totalt inom EU tydligt avspeglar ett ökande väljarintresse, och högst sannolikt en ökande väljaroro, för miljöfrågorna? Men att det övrigt också mer speglar inrikespolitiska faktorer – olika för olika länder – än EU-frågor? Att det svenska valresultatet följer partiernas ställning i de vanliga opinionsmätningarna så nära att man lika gärna kan knycka någon kommentar om dem, nämligen att det står rätt stilla i opinionen? Och vad ska man egentligen dra för slutsatser av detta? Flera kommentatorer menar att det blåser högervindar i Europa. Ja, jo. Fast kan man verkligen se att valet var någon form av kraftmätning mellan höger och vänster? Var inte vänsteralternativen redan från början för svaga? Om jag nu absolut ska formulera en mer generell kommentar så handlar vindarna i Europavalet främst om en misstro mot de klassiska stora partierna, både till höger och vänster, och om ett letande efter något som verkar vara alternativ. De högernationella partierna har redan hunnit befästa sin position som anti-etablissemangspartier, och det bar dem det här valet också – fast faktiskt inte lika mycket som många prognosmakare räknat med/varit rädda för. Särskilt förvånande är de relativt höga siffrorna alltså inte. Men man kan påpeka att även andra partier, partier som inte uppfattas som lika ”belastade” av regeringsansvar för den typ av politik som präglat de senaste decennierna, också haft framgångar. Jimmie Åkesson jublar över SDs resultat, som förvisso ligger över resultat i förra EU-valet. Men deras väljarandel är samtidigt lägre än både i riksdagsvalet och de senaste opinionsmätningarna. Det är visserligen vanskligt att jämföra siffror från riksdagsval respektive EU-val, eftersom det är så stor skillnad i valdeltagande. Siffrorna kan med andra ord påverkas av att mobiliseringsgraden är olika hög hos olika partier. Dock tycker jag man vågar dra slutsatsen att SD knappast tagit ytterligare andelar av väljaropinionen i dag utan rör sig på ungefär samma nivå man nu ganska länge legat på. ”…trots den tydliga kampanjen mot just högerpopulismen i den nyss avslutade valrörelsen så bet det lika litet på SD-väljarna som det gjort förut.” Men att man ligger kvar på ungefär samma nivå som tidigare säger förstås också att trots den tydliga kampanjen mot just högerpopulismen i den nyss avslutade valrörelsen så bet det lika litet på SD-väljarna som det gjort förut. Och där vill jag bara upprepa det som jag brukar säga om detta. Att det naturligtvis är sant att kampen mot högerpopulismen ytterst handlar om centrala demokratiska värden, men att det inte räcker att lyfta fram själva värdena. Det handlar snarast ännu mer om att ta göra någonting åt de faktorer i samhällsutvecklingen som får att folk så intensivt letar efter alternativ till de klassiska, demokratiska, partierna – och kanske rent av börjar tvivla på demokratin. En sådan faktor är uppenbart det som kallas spänningen centrum-periferi, alltså de växande regionala skillnaderna. Den spänningen är märkbar i många EU-länder, även Sverige, och den syns i resultaten både i riksdagsvalet och Europavalet. Det finns tydliga regionala mönster i stödet för de högernationella partierna – de får inledningsvis sina framgångar i mer eftersatta regioner, och det dröjer innan de kan etablera sig i storstäder och tillväxtregioner. Med tiden växer de en del även i större städer, men är fortfarande tydligt starkast utanför de större städerna. Vi har det omvända regionala mönstret för socialdemokratin. Vi går – kraftigt – tillbaka i icke-tillväxtregioner, och det är de delar av landet där vi förut varit mycket starka. Vi ökar, inte lika påtagligt, i storstäderna. Fast också där finns en skillnad – vi tar främst röstandelar i mer gynnade områden, men sjunker många gånger i de mer utsatta. Ett försiktigt antagande kan vara att det tydliga ställningstagandet mot SD drar väljare i ner etablerade områden, medan det inte räcker i områden som känner sig övergivna av utvecklingen. Ökningen i storstäderna är i och för sig glädjande, men det handlar, dessvärre, om en ökning från låga nivåer som även med denna ökning inte hamnar särskilt högt – Stockholm 18,8 procent (23,8 i riksdagsvalet) och Göteborg 18,6 (23,7 i riksdagsvalet). Det kompenserar inte förlusterna i andra delar av landet, vilket märks på resultaten totalt. Förklaringen ligger kanske i det som Johan Danielsson, den särskilda LO-kandidaten, konstaterade på valvakan: Folk gillar vårt budskap, men de har varit besvikna på oss så länge att de inte längre litar på oss. Valresultatet kunde ha blivit värre, både nu och i höstas, javisst. Och utan alla fantastiska valarbetare skulle de förmodligen också ha blivit det. Men låt oss vara ärliga och erkänna att resultaten också kunde ha varit bättre. Och då säger jag återigen som jag brukar, kärnfrågan handlar om att vinna tillbaka LO-grupperna. För utan dem kommer våra valresultat inte att bli så väldigt mycket bättre än så här.   Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

M fortsätter lögnangrepp trots avvisande KU-rapport

Politik Aktuellt i Politiken

Ledande moderater fortsätter, i strid med konstitutionsutskottets rapport, att hävda att socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) ljög i KU. De hävdar att Strandhäll påstått att Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler avgick
'Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t Ledande moderater fortsätter, i strid med konstitutionsutskottets rapport, att hävda att socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) ljög i KU. De hävdar att Strandhäll påstått att Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler avgick frivilligt, trots att Strandhäll var tydlig med att samsyn endast rådde om att Begler inte kunde fortsätta utan regeringens förtroende. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) får kritik från enigt konstitutionsutskott för hanteringen av förflyttningen av Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler i maj 2018. Dialogen mellan departementet och Begler har inte levt upp till de krav som kan ställas, varför generaldirektören inte uppfattade kritiken som riktades mot henne och dokumentationen av processen var för dålig, anser KU. KU skriver också att ”förflyttningen skedde mot Ann-Marie Beglers vilja”. Det har fått ledande moderater att fortsätta angreppen om att Strandhäll vilselett KU, som Ulf Kristersson framförde i samband med misstroendeomröstningen. KU konstaterar att Begler inte avgick frivilligt, vilket Strandhäll påstod i KU. Trots detta påstår nu KU:s vice ordförande Hans Ekström (S) att KU inte funnit att statsrådet ljugit! Är inte sossar mer noga med sanningen? — Jan Ericson (@Ericson_ubbhult) June 4, 2019 Detta trots att KU:s rapport inte ger något stöd åt påståendet. – Det finns brister i dokumentation och i kommunikation. Men att Strandhäll skulle ha ljugit finns det inget som helst stöd för, säger Hans Ekström (S) vice ordförande i KU. KU:s ordförande Karin Enström (M) förklarar diskrepansen för TT med att misstroende och KU-rapporten är ”två olika politiska verktyg”. Socialdemokrater menar att detta visar varför Moderaterna inte ville invänta KU:s rapport. När man läser KU:s betänkande så förstår man varför M/KD inte ville invänta det innan man krävde misstroende mot Strandhäll. Betänkandet ger helt enkelt inte stöd för misstroendevotum, och det finns inte belägg för att Strandhäll ska ha farit med osanning. https://t.co/ctlZtmJzPT — Morgan Johansson (@johanssonmorgan) June 4, 2019 Moderaterna fortsätter alltså hävda att Strandhäll sagt att Begler avgick ”frivilligt”. Men faktum är att Strandhäll var mycket tydlig i KU-utfrågningen att Begler inte avgick frivilligt. ”Samsynen”, som Strandhäll hänvisade till, handlade om att Begler inte kunde fortsätta som Försäkringskassans chef utan regeringens förtroende. Det upprepade Strandhäll om och om igen i KU. ( Hela utfrågningen här. ) – Generaldirektören hade vid flera tillfällen uttryckt att hon inte kunde vara kvar som generaldirektör för Försäkringskassan om regeringen inte hade förtroende för henne. På det sättet fanns det en samsyn. – Men vill jag vara oerhört tydlig med att det innebär inte att Ann-Marie Begler hade en samsyn med regeringen om grunden för varför vi ansåg att det inte fanns ett förtroende. Hon tog inte till sig den kritiken som framfördes, sa Strandhäll. Läs mer: Bylund och Begler – ombytta roller i KU Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

Nina Wadensjö: Valrörelser ger partiet en gemensam riktning

Politik Aktuellt i Politiken

Så var ännu en valrörelse avklarad. Hundratusentals dörrar har knackats. Massor av telefonsamtal har ringts, torgmöten har arrangerats och otaliga frukostpåsar och flygblad har delats ut. Filmer har producerats, inlägg har delats. Affischer har
'Stefan Löfven knackar dörr i Örebro. Foto: Socialdemokraterna/Mikael Landenius \t \t Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t Så var ännu en valrörelse avklarad. Hundratusentals dörrar har knackats. Massor av telefonsamtal har ringts, torgmöten har arrangerats och otaliga frukostpåsar och flygblad har delats ut. Filmer har producerats, inlägg har delats. Affischer har satts upp, valsedlar har delats ut, pressträffar arrangerats och intervjuer gjorts. Debatter har hållits, fler än man kanske skulle vilja. En valrörelse består till stor del av hårt slit lokalt och centralt, men det är ett kärt slit som nästan alltid får den socialdemokratiska partiorganisationen att må bra. Och kanske behövs just valrörelserna för att partiet ska känna riktningen. Kanske är den verkliga meningen med partiets existens något som definieras bäst just genom det utförda arbetet, genom det kollektiva slitet under en tydligt avgränsad tid. Valdagen blir målet och vägen dit är gemensam. I en tid där valrörelserna i allt större utsträckning utvecklats till mediala jippon som varken partierna, medierna eller väljarna egentligen vill ha, så har de traditionella arbetsmetoderna tyckts få allt större betydelse. Kampanjarbetet är numera ett återkommande tema, främst under månaderna inför varje val men även under andra perioder. ”Alla som någon gång provat att knacka dörr vet att det bjuder på fler trevliga möten än igenslängda dörrar.” Det är lätt att tro att just dörrknackningen är ett plågsamt påhitt för att hålla organisationen igång. Att de flesta vanliga människor vill stänga dörren och vara ifred när det knackas på. Men tvärtom tycks det som om längtan efter samtal om vardagens bekymmer och politikens utmaningar är något som många efterfrågar i dag. Alla som någon gång provat att knacka dörr vet att det bjuder på fler trevliga möten än igenslängda dörrar. Mycket tyder dessutom på att det envisa och i hög utsträckning analoga kampanjarbetet ger effekt. Förhoppningsvis kommer snart forskning att göras på området, det skulle kunna leda till att kunskaperna ökar och metoderna förfinas. Men även om dörrknackningen inte skulle ge effekt på valresultatet så vore det värt att fortsätta. För det första  – debatterna i media och sociala medier handlar allt mindre om sakfrågor. Förslag och beslut drunknar i skandaler och tjafsiga debatter. Att samtala direkt med väljarna möjliggör att lyfta fram politikens verkliga innehåll. För det andra – vi tycks tyvärr bli allt sämre på att lyssna. Men när du står på någons trappa och dörren öppnas är du där för att lyssna minst lika mycket som för att tala, annars blir det inte ett samtal. Just detta lyssnande kan komma att vitalisera politiken och leda till att nya förslag och idéer uppmärksammas och förverkligas. För det tredje – det håller samman folkrörelsen. Socialdemokraterna är det parti som har ojämförligt flest medlemmar. Varje aktivitet förstärker banden inom rörelsen och gör partiet mer hållbart, motståndskraftigt mot kriser och svåra perioder. Det kommer att behövas. ”Det här en ledartext som ni inte skulle kunna läsa i någon annan tidning…” Det här en ledartext som ni inte skulle kunna läsa i någon annan tidning, den uppmärksammar något som ligger väldigt långt från det som är den vanliga bilden av en valrörelse eller ett politiskt parti. Men det är just det här som på många sätt gör socialdemokratin hållbar. Att göra saker tillsammans, det är själva hjärtat i en folkrörelse. I förlängningen kan det dessutom förstärka det breda demokratiska samtalet. Det är inte dåligt, det är snarast genialt.   Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

Mamman: De förstörde flickan hon var!

Politik Aktuellt i Politiken

– Hon tar sin medicin, sina antidepressiva piller, för att kunna sova. Hon har panikattacker. Hon har flera gånger velat begå självmord. Det berättar mamman till den våldtagna gravida tioåringen som regeringen i Paraguay tvingade att föda sitt barn.
'– Hon tar sin medicin, sina antidepressiva piller, för att kunna sova. Hon har panikattacker. Hon har flera gånger velat begå självmord. Det berättar mamman till den våldtagna gravida tioåringen som regeringen i Paraguay tvingade att föda sitt barn. Fallet väckte starka känslor internationellt 2015. Nu skakar den Kristdemokraterna och den svenska EU-valrörelsen. Och avslöjar partiernas olika syn på mänskliga rättigheter. Kritiken är mycket hård mot Lars Adaktusson (KD) som röstat nej till abort 22 gånger under sin tid EU-parlamentet. Adaktusson röstade som ende svensk 2015 nej till en resolution som kritiserade Paraguays stränga lagar som förbjuder abort även vid våldtäkter och incest. Detta sedan regeringen vägrat tillåta en tioårig flicka, som blivit våldtagen av sin styvfar, att göra abort. Flickan uppsökte sjukhuset i Asunción med magsmärtor 21 april 2015. Hon konstaterades gravid i 21:a veckan. Hon var bara tio år, våldtagen av sin styvfar. Mamman bad förgäves om att låta sin dotter genomgå abort. Flickan var elva år när hon födde sitt barn. Mamman blev själv häktad i två månader, och attackerad av andra fångar, misstänkt för att ha brustit i sin vårdnadsplikt. Fallet fick stor internationell uppmärksamhet. Människorättsorganisationer rasade mot behandlingen. Människorna i Paraguay delades i två läger med stora demonstrationer. – De fysiska och psykologiska effekterna av att tvinga denna unga flicka att genomgå en oönskad graviditet är jämförbart med tortyr, sa Guadalupe Marengo vid Amnesty International enligt SVT. – Vi är helt emot att avbryta graviditeten, förklarade Paraguays hälsominister Antonia Barrios. EU-parlamentet beslutade om en starkt skriven resolution mot Paraguay. Med hänvisning till FN:s konvention mot tortyr och uppmanades landet att se över sin abortlagstiftning. Detta röstade Lars Adaktusson (KD) alltså nej till. Adaktusson säger i en kommentar till DN att: – Om medlemsländerna i EU har rätt att själva utforma sin abortlagstiftning är det rimligt att även länder utanför unionen har den rätten. Adaktusson framhåller att han röstade för en annan kritisk resolution. Den tog dock inte upp aborträtten. Men ska inte EU eller Sverige kunna ha synpunkter när abortlagen, enligt FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, inte är att förenlig med rätten till hälsa och liv samt psykisk och fysisk integritet? Och i som i Paraguays fall direkt livsfarlig? Årligen blir runt 600 flickor i åldern 10–14 år gamla gravida i Paraguay, enligt Amnesty. 2017 rapporterades 2 461 sexuella övergrepp på barn enligt officiella siffror. Abort kan endast tillåtas i Paraguay om graviditeten är livshotande. Barn tvingas ändå föda trots att mödradödligheten är fyra gånger större bland ungdomar som inte fyllt 16 år. 2018 dog en 14-årig flicka i Paraguay av andningssvårigheter under förlossningen. Även hon hade blivit gravid genom en våldtäkt. Fallet med den 10-åriga flickan diskuterades även i Sveriges riksdag 2015. Maria Weimers (FP) frågade utrikesminister Margot Wallström (S) hur den svenska regeringen tänkte agera gentemot Paraguay. – Jag delar Maria Weimers upprördhet över fallet med den minderåriga tioåriga flickan som nekats abort efter att ha våldtagits av sin styvfar. Förbud mot abort utgör en allvarlig inskränkning av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, svarade Wallström som lovade att ta upp flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter i Paraguay både i EU-dialog med Paraguay och bilateralt. Enligt UD restes frågan bland annat  av svensk diplomat på paraguayanska UD våren 2016, och finansminister Magdalena Andersson diskuterade jämställdhet med sin paraguayanska kollega Santiago Pena Palacios 2016. Sverige har även lämnat flera rekommendationer till Paraguay, bland annat om bekämpning av sexuellt våld, inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheter. Men när det gäller just abortfrågan råder olika åsikter bland svenska partier om den ska ingå i utrikespolitiken. När ”FN och mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik” debatterades i riksdagen 2015 tog S upp Paraguays abortförbud. – Trots påtryckningar från omvärlden vägrar Paraguay den tioåriga flickan rätten till liv och hälsa. Jag anser att detta är ett brott mot den tio­åriga flickans mänskliga rättigheter, sa Serkan Köse (S). Birgitta Ohlsson (FP) krävde att Sverige driver att tillgång till fria, lagliga och säkra aborter ska anses vara en ”grundläggande mänsklig rättighet”. Mot det invände Sverigedemokraterna som ansåg att Sverige borde ”inta en mer ödmjuk profil i abortfrågor och se till både kvinnans och det ofödda fostrets rättigheter”. – Att utföra abort är inte en mänsklig rättighet enligt FN. Sverige kan därför inte i dialog med andra länder kräva att de ska anta vår syn på abort för att anses respektera mänskliga rättigheter, sa Julia Kronlid (SD). Kristdemokraterna menar att Europarlamentet inte ska lägga sig i abortfrågan. AiP har dock rapporterat om hur KD samtidigt driver en abortkritisk linje i Europarådets parlamentariska församling som jobbar just med rekommendationer vad gäller mänskliga rättigheter. Den paraguayanska flickan, i dag 14 år, fick sitt liv förstört, menar hennes mamma idag. Hon mår mycket dåligt, berättade mamman i en intervju i the Guardian  i somras. – De pressade henne till gränsen, även om det skulle kosta hennes liv. Hon klarade det. Men med hur mycket lidande? Flickan uppges lida av kroniska smärtor i höfterna på grund av kalciumbrist som uppstod under graviditeten. Hon har panikattacker och tar antidepressiva piller för att kunna sova och skadar sig själv, berättar mamman. – Det märkte henne… Hon kommer inte att kunna växa upp normalt. De förstörde flickan hon var. Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

Aborträtten

I USA har flera delstater förbjudit abort men hur ser det ut med framtidens aborträtt i Sverige och EU?

Maj-Lis Lööw: EU har betydelse för jämställdheten

Politik Aktuellt i Politiken

– Det bästa man kan göra för att fira rösträtten är att gå och rösta, det kan man göra redan i dag, säger tidigare Europaparlamentarikern Maj-Lis Lööw, på dagen hundra år sedan riksdagen fattade det första beslutet om att ändra grundlagen för allmän
'Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t – Det bästa man kan göra för att fira rösträtten är att gå och rösta, det kan man göra redan i dag, säger tidigare Europaparlamentarikern Maj-Lis Lööw, på dagen hundra år sedan riksdagen fattade det första beslutet om att ändra grundlagen för allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Själv medger hon att hon tänker vara traditionell och rösta på söndag. Utrikesminister Margot Wallström (S) är däremot en av många kvinnor som kommer att uppmärksamma 100-årsfirandet genom att rösta i EU-valet i dag.   – För kvinnor är det extra viktigt att ta ställning i EU-parlamentsvalet inte minst i solidaritet med de systrar ute i Europa som kämpar ganska hårt för sina rättigheter. Vi har kvinnorna i Orbáns Ungern som förväntas avstå från sin karriär för att gå hem och föda barn, vi har kvinnorna i Polen där det är ständiga attacker på aborträtten, säger Maj-Lis Lööw. Att EU har betydelse för jämställdhet i medlemsländerna tvekar hon inte om; det hörde hon från andra kvinnliga parlamentariker när hon själv kom in 1995. – Jag frågade dem om det vi gör i EU-parlamentet eller EU-samarbetet har någon betydelse. De sa att det har en oerhörd betydelse för deras möjligheter att kunna driva frågor. De hade absolut inte kommit så långt som de tyckte att de hade kommit om de inte hade varit med i EU därför att man jämför sig hela tiden med andra länder, de kunde hänvisa till hur kvinnorna hade det i andra länder, och ingen ville vara sämst i klassen. Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

EU-valet 2019

Vilka partier och kandidater kommer att representera Sverige i EU? Hur går det för andra länder i EU? Här finns alla nyheter kring valet från hela Sverige.

Anne-Marie Lindgren: Svenskt Näringsliv lever i en drömvärld

Politik Aktuellt i Politiken

Visst går det bra för Sverige just nu. Men det finns en del mörka moln. Ett är den kommunala ekonomin, och med det finansieringen av alla de välfärdsåtaganden som de allra flesta är vardagsberoende av i det ena eller andra formen – barnomsorg,
'Foto: Martina Huber \t \t Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t Visst går det bra för Sverige just nu. Men det finns en del mörka moln. Ett är den kommunala ekonomin, och med det finansieringen av alla de välfärdsåtaganden som de allra flesta är vardagsberoende av i det ena eller andra formen – barnomsorg, skola, sjukvård, äldreomsorg och kollektivtrafik. I sin färska ekonomirapport konstaterar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att den kommunala ekonomin försämrades mycket kraftigt 2018. Försämringarna kommer att fortsätta, om ingenting görs som stärker den ekonomiska basen. Huvudproblemet är att utgifterna ökar snabbare än inkomsterna, beroende på den demografiska utvecklingen. Andelen invånare i de mest kostnadskrävande åldrarna – det vill säga barn och gamla – ökar, medan antalet personer i förvärvsaktiva ålder – det vill säga de som bidrar med de största skatteintäkterna – minskar. Det kräver mer personal – och nya investeringar. Det behövs fler lärare och mer folk i vård och omsorg, och det måste byggas fler skolor, sjukhus och äldreboenden. Till det kommer kraven från dem som jobbar i välfärdssektorn på högre lön och mindre pressade arbetsvillkor. Det senare kan översättas med krav på högre personaltäthet, eftersom dagens är för låg att för att folk ska hinna med de arbetsuppgifter de förväntas. Ovanpå det kommer de speciella, fast något ojämnt fördelade, kostnaderna som följer av 2015 års stora flyktinginvandring. Den period där staten svarar för kostnaderna är på väg mot sitt slut, och för kommuner där många nyanlända bara har kort skolutbildning – och där arbetsmarknaden också ofta är svag – kan det betyda mycket höga kostnader för försörjningsstöd. Filipstad lyfts särskilt fram av SKL, men exemplen är fler. En extra komplikation är dessutom försvagningen av den svenska kronan, något som kan innebära ökade ränteutgifter för kommuner med lån i utländsk valuta. Den uppenbara slutsatsen är att kommunerna behöver resursförstärkningar. ”Svenskt Näringsliv vägrar i vanlig ordning att erkänna alla fakta som pekar på att den skattefinansierade sektorn behöver mer pengar.” Fast Svenskt Näringsliv vägrar i vanlig ordning att erkänna alla fakta som pekar på att den skattefinansierade sektorn behöver mer pengar. I stället kommer den vanliga rekommendationen om effektiviseringar. För all del då, i den mycket stora sektor av ekonomin som kommuner och regioner utgör finns det säkert enheter som fungerar ineffektivt och gör av med mer pengar än vad som egentligen behövs. Och naturligtvis innebär digitaliseringen här som på andra håll nya möjligheter att arbeta mer effektivt. Men att hela denna stora sektor skulle fungera så dåligt, att det med litet organisatorisk uppryckning skulle vara möjligt att spara bort hela effekten av a/ befolkningsökning b/ ökat antal äldre c/ökat antal barn och ungdomar d/ nödvändiga löneökningar för att alls kunna rekrytera och behålla personal e/ ökade investeringsbehov f/ ökade försörjnings- och utbildningsbehov beroende på migrationen, samt g/ diverse omvärldsförändringar, som kan påverka sysselsättning och med det skatteunderlag negativt – det är drömmerier! Kommunerna har levt med effektiviseringskrav alltsedan 1980-talet. Erfarenheterna säger att det mesta har handlat om att dra ner på personal, eftersom personalkostnader ohjälpligt är de stora utgifterna i all tjänsteverksamhet. Ständigt minskade grupper anställda har fått göra samma sorts uppgifter som förr, eller till och med ännu fler. Resultaten av det ser vi i dag, när lärare, och sjuksköterskor, och socialarbetare flyr sektorn – därför att arbetsvillkoren blivit för orimliga. Mycket har dessutom motverkat de riktiga – effektiviseringar som faktiskt gjorts sedan 80-talet. De kraftigt ökade administrativa uppgifter som följt av New Public Management är ett exempel. Friskolereformen innebär ett mer splittrat och med det dyrare skolsystem, lagen om valfrihet har på samma sätt gjort hemtjänstens organisation mindre rationell, och just nu drar etableringen av nätläkare stora pengar till enklare sjukvård utan att avlasta sjukhusen. Som har stora resursbrister. Kommunernas ekonomichefer lyfter några möjligheter till effektiviseringar. En av dem är ”sänkta verksamhetsår” vilket inte känns som någon bra idé. Andra förslag är förebyggande åtgärder, bland annat för bättre folkhälsa. Utmärkt i sig, men det kräver en hel del inledande insatser – som kostar pengar. ”Det går helt enkelt inte att komma undan grundproblemet: att välfärdssektorn sedan länge är rejält underfinansierad.” Det går helt enkelt inte att komma undan grundproblemet: att välfärdssektorn sedan länge är rejält underfinansierad. Det har gradvis urholkat systemen så att de nu börjar spricka rejält – vilket både ekonomirapporter och personalflykt demonstrerar. Till detta ska vi alltså lägga att kraven på välfärdssektorn av rena befolkningsskäl bara ökar och ökar. Visst behövs en ständigt översyn av hur pengarna används. Men kravet på effektiviseringar kan inte få fortsätta att vara en smitväg för alla som av diverse skäl – ideologiska eller intressestyrda – vill slippa kärnfrågan: Ska vi ha ett system som bygger på principen om lika tillgång för alla till bra social välfärd – eller ska vi släppa den? Och låta människors inkomster avgöra vilka tjänster och vilken kvalitet de kan skaffa sig? Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

Demokratin firar 100 år

Politik Aktuellt i Politiken

I dag är det 100 år sedan riksdagen fattade beslut om att Sverige skulle bli en demokrati med allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. 24 maj 1919 klubbade riksdagens två kamrar det första beslutet om att ändra grundlagen. Sverige var faktiskt
'Demonstration för allmän rösträtt Första maj 1901. Foto Anton Blomberg/Stockholms stadsmuseum \t \t Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t   I dag är det 100 år sedan riksdagen fattade beslut om att Sverige skulle bli en demokrati med allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. 24 maj 1919 klubbade riksdagens två kamrar det första beslutet om att ändra grundlagen. Sverige var faktiskt sist i Norden med att införa kvinnlig rösträtt till riksdagsvalen. Det infördes i Finland 1906, Norge 1913 och Danmark (inklusive Island) 1915.   19 oktober 1917 tillträdde den koalitionsregering mellan liberaler och socialdemokrater, under ledning av Nils Edén, som kom att lägga propositionen om allmän och lika rösträtt. I praktiken avgjordes rösträttsfrågan 17 december 1918 när riksdagen godkände en regeringsskrivelse som meddelade regeringens avsikt att lägga fram en proposition om allmän rösträtt. Det handlade både om att ge kvinnor rösträtt i riksdagsvalet och om att varje röst skulle vara lika mycket värd; i kommunalvalet fanns en 40-gradig röstskala som innebar fler röster för de rika. Riksdagen var extrainkallad, vilket innebar att den inte fick fatta beslut om frågor som den inte var inkallad för. Rösträttsfrågan hade behandlats redan våren 1918 men då hade högern som vanligt röstat nej till kvinnlig rösträtt.   Att högern till slut svängde var en konsekvens av de oroliga åren 1917 och 1918. Den ryska tsaren avsattes i revolutionen 1917; hungerdemonstrationer och upplopp förekom på flera orter i Sverige 1917; den tyske kejsaren Vilhelm II abdikerade i november 1918 efter att ett myteri i flottan spridit sig som ett arbetaruppror; Karl I av Österrike abdikerade och tvingades fly från sitt land november 1918. Med revolution som ett faktiskt tänkbart alternativ ansåg till slut även det svenska näringslivet och kung Gustav V att allmän och lika rösträtt vore att föredra. Högern gav upp sitt motstånd mot rösträttsreformen. När riksdagens två kammare tog ställning till skrivelsen röstade högern, liberalerna och socialdemokraterna för. Bara vänstersocialisterna röstade nej; de ansåg att kompromissen var för urvattnad. I andra kammaren antogs förslaget med 167 röster mot 12. Det förslag som klubbades innebar att alla myndiga svenska medborgare, kvinnor och män, skulle ha en röst var redan i valet till kommuner och landsting 1919. Riksdagen lovade också att införa allmän och lika rösträtt i valen till riksdagens andra kammare genom beslut i de ordinarie riksdagarna 1919 och 1921.   Det formella klubbslaget som bekräftade allmän och lika rösträtt i riksdagsvalet samt valbarhet för kvinnor föll 24 maj 1919. Grundlagsändringarna bekräftades 1921. Några rösträttshinder återstod dock, bland annat för den som inte fullgjord värnplikt eller som var omhändertagen av fattigvården; för kommunal rösträtt måste kommunalskatten vara betald. Sveriges första demokratiska val, med allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor, var alltså kommunvalet i mars 1919. Redan 1862 hade kvinnor fått rösträtt i kommunala val, om de var myndiga, alltså ogift eller änka, och hade tillräckligt med pengar. Mellan 1907 och 1909 ändrades lagarna så att kvinnor också var valbara och 1918 fick nästan alla myndiga kvinnor och män kommunal rösträtt. 1910 hölls det första kommunalvalet när kvinnor kunde väljas in i stadsfullmäktige. Då valdes totalt 37 kvinnor in i fullmäktigeförsamlingar. Tre av dem var socialdemokrater:  Gertrud Månsson i Stockholm, Anna Stenberg i Malmö och Maja Månsson i Gävle. Det rådde dock fortfarande en 40-gradig röstskala; de rikas röster var mer värda.   Det första demokratiska riksdagsvalet i Sverige hölls mellan 10 och 26 september 1921, till riksdagens andra kammare. Valdeltagandet var 54,2 procent, 47 procent bland kvinnorna, och fyra kvinnor valdes in. Socialdemokraterna Nelly Thüring och Agda Östlund, Elisabeth Tamm (liberal, frisinnad ”vilde”) samt Bertha Wellin (högern). Under september 1921 skedde också val till riksdagens första kammare, då 1310 valmän runt om i landet valde in nya ledamöter, därav en kvinna: liberalen Kerstin Hesselgren. Efter valet 2018 var 46 procent av riksdagsledamöterna kvinnor, en viss ökning sedan 2014 då andelen var 43 procent. Allra mest jämställd var Sveriges riksdag efter valet 2006 då 47,3 procent kvinnor valdes in. Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

Svart på vitt på KD:s högersväng i EU

Politik Aktuellt i Politiken

Kristdemokraterna rasar i RFSL:s rankning av partiernas hbtq-politik i EU-parlamentet. Lars Adaktusson förde en avsevärt mindre hbtq-vänlig politik 2014–2019 än Alf Svensson gjorde 2009–2014. – Kristdemokraternas omsvängning är anmärkningsvärd,
'Kristdemokraterna rasar i RFSL:s rankning av partiernas hbtq-politik i EU-parlamentet. Lars Adaktusson förde en avsevärt mindre hbtq-vänlig politik 2014–2019 än Alf Svensson gjorde 2009–2014. – Kristdemokraternas omsvängning är anmärkningsvärd, säger RFSL:s ordförande Sandra Ehne . Lars Adaktusson (KD) har fått hård kritik för deltagandet i Political network for values möte tillsammans med homofober och abortmotståndare och för att som EU-parlamentariker röstat nej i frågor om fri abort och stärkta hbtq-rättigheter. Denna bild bekräftas i RFSL:s EU-valrapport. RFSL har granskat de svenska EU-parlamentarikernas agerande i åtta resolutioner, där parlamentet tagit ställning för att förbättra situationen och stärka rättigheter för hbtq-personer. KD och SD skiljer ut sig. SD:s två ledamöter, Peter Lundgren och Kristina Winberg, har inte röstat ja till någon av resolutionerna. KD:s ledamot, Lars Adaktusson och från oktober 2018 Anders Sellström, har röstat nej till tre av resolutionerna. RFSL:s rankning utgår från ett mått på 100 procent överensstämmande med RFSL:s uppfattning i frågorna. Sex partier, S, V, MP, Fi, och L ligger på 100. Moderaterna faller nu från 84 procent 2014 till 69 procent medan KD:s siffra halveras från 81 procent till 40. SD får endast 15. – Socialpolitik, inklusive abortfrågan, är inte EU-kompetens, det är en fråga som inte ska avgöras i Bryssel utan av medlemsländerna själva, svarar Adaktusson. Samma svar ger Sara Skyttedal, KD:s toppkandidat i EU-valet i år. Men RFSL framhåller att ingen av de resolutioner som granskats har handlat om lagstiftning i ett EU-direktiv som medlemsländerna måste rätta sig efter. Adaktusson försvarar sig med att han står för samma politik som Alf Svensson. Men under Svenssons tid i parlamentet hade KD alltså dubbelt så höga siffror i hbtq-frågor. Alf Svensson röstade ja i sju av de nio omröstningar som ingick i RFSL:s undersökning 2014. Tre av fem KD-kandidater ville då ha ett EU-direktiv om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning inom andra områden än arbetslivet. – Vi betraktar social- och familjepolitiken som en nationell angelägenhet. Därför har vi inga förslag på att harmonisera dessa lagstiftningar inom unionen, svarar nu Sara Skyttedal (KD). KD närmar sig SD i EU-politiken, konstaterar RFSL. Läs mer: Här bekänner KD och SD färg i abort- och hbtq-frågor RFSL har även frågat ut partiernas toppkandidater i en enkät. Det handlar om frågor som RFSL menar att EU har ett reellt inflytande över. De fyra deltagande KD-kandidaterna, varav en är Sara Skyttedal, har inte svarat på ett sätt som överensstämmer med RFSL på en enda fråga. – Kristdemokraternas omsvängning är anmärkningsvärd. Från att deras kandidater höll med RFSL till 75 procent 2014, är årets siffra så låg som 5 procent, säger RFSL:s ordförande Sandra Ehne i en kommentar. Övriga partier ligger på 81–100 procent, med Moderaterna på 72 procent och SD på 47. 2016 blev Ebba Busch Thor den första KD-ledaren som gick i Pride-tåget. 2019 försvarar hon Lars Adaktussons deltagande på vad som har kallats för ett ”hatmöte” samtidigt som KD säger nej till en progressiv hbtq-politik i EU. RFSL:s undersökning visar svart på vitt KD:s högersväng, menar Sören Juvas, ordförande i HBT-Socialdemokrater. – Jag har tidigare sagt att KD gått en vandring framåt där de nu också inkluderar människor med annan sexuell läggning än heterosexuell och transpersoner. Men jag måste ändra det ställningstagandet nu. KD har blivit ett mer intolerant parti under Ebba Busch Thors ledning. – Alf Svensson har aldrig deltagit på Pride, likväl har han en bättre rating i aktiv handling, säger Sören Juvas. Kristdemokraterna motiverar sin linje med att detta inte bör vara EU-beslut. Men även om man är emot EU-lagstiftning på det sociala området går det att göra mer än KD visar prov på, menar Sören Juvas. Vad är det kristna i att titta åt ett annat håll? – Det är ett fegt och svagt argument. Man väljer att sitta med armarna i kors. Konsekvensen är ju att människor blir utsatta. Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

Ställ M till svars för försämrad sjukförsäkring

Politik Aktuellt i Politiken

Ett av målen för sjukförsäkringen är, enligt årets regleringsbrev för Försäkringskassan, att ge trygghet vid sjukdom. Det är ju bra att regeringen tydligt slår fast det, men litet märkligt känns det att det lyfts fram som ett nära nog nytt mål. För
'Det här är en ledartext eller en analys. Ledartexter och analyser är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t Ett av målen för sjukförsäkringen är, enligt årets regleringsbrev för Försäkringskassan, att ge trygghet vid sjukdom. Det är ju bra att regeringen tydligt slår fast det, men litet märkligt känns det att det lyfts fram som ett nära nog nytt mål. För det var själva argumentet för beslutet på 1950-talet om en allmän sjukförsäkring: folk skulle inte behöva oroa sig för sin och familjens försörjning om de drabbades av sjukdom eller skador Så egentligen skulle det väl inte behövs lyftas fram som ett alldeles särkilt och nära nog ett nytt mål. Men med tanke på hur debatten gått i åtskilliga år nu är det kanske en påminnelse som behöver göras. Och en principfråga som borde ha lyfts upp till ytan för länge sedan: Ska vi ha en sjukförsäkring som ger ett rimligt skydd för hushållsekonomin, den dag ohälsan är framme? Eller ska försäkringen bara ge ett minimalt stöd, och för många inget skydd alls? För det är vad frågan handlar om. Den handlar inte om att vi behöver regler som förhindrar fusk – för det är klart att vi ska. Den handlar heller inte om att folk ska kunna vara sjukskrivna utan medicinska skäl – för det finns det ingen som kräver. Och den handlar inte om att sjukersättningen ska motsvara hela lönen, så att det inte finns några ekonomiska skäl alls att återgå i arbete. Den handlar om ifall sjuka människor ska ha ett rimligt skydd för försörjning och hushållsekonomi – eller om de ovanpå sjukdomen också ska drabbas av allvarliga ekonomiska problem, tvingas leva på anhöriga eller söka försörjningsstöd. Det senare är med dagens hårda regler en realitet för alldeles för många. Villkor som drivits igenom av Moderaterna och Alliansen, och som socialdemokratin varit märkvärdigt tvehågsen att ta konflikt om. Men kanske är formuleringen om att ”ge trygghet vid sjukdom” en markering mot den moderata politik som faktiskt har det rakt motsatta syftet: en försäkring så snål att folk tvingas bortse från hälsan och ta sig tillbaka till arbetslivet, oavsett hur dåliga villkoren blir? Riksrevisionen skriver i en rapport från 2018 att ersättningsreglerna för sjuk- och aktivitetsersättning (alltså ersättningar vid mer långvarig arbetsoförmåga) är för strikta. Personer som fått nej till sådan ersättning har nämligen genomsnittligt sett fått dels sämre ekonomi, dels sämre hälsa. Vilket är svårt att se som något positivt, vare sig för individen eller för samhällsekonomin. I dag ifrågasätts de dessutom allmänt. Det går inte en vecka utan rapporter i media om uppenbart sjuka personer som förtvivlat undrar hur de ska klara sig efter Försäkringskassans avslag. Riksrevisionen är, som sagt, kritisk. Arbetsförmedlingen är kritisk. Läkarkåren är heligt förbannad över Försäkringskassans underkännande av även mycket starka medicinska skäl. Trots det fortsätter M helt oberört att kräva ännu fler försämringar. Trots, som sagt, de uppenbart negativa effekter som de redan gjorda har fått. Vad ligger egentligen bakom detta idoga förnekande av problemen? Ett skäl är ekonomiskt: försämringarna i socialförsäkringarna har varit ett sätt att finansiera sänkningarna av inkomstskatten. Ett annat skäl är ideologiskt. Moderaterna har alltid varit negativa till socialförsäkringar. Det går en rak linje från 1800-talshögerns motstånd mot statliga hjälpinsatser under missväxtår och mot tidiga förslag om ekonomisk hjälp till personer som skadades i arbetet, till dagens strävanden att montera ner sjukförsäkring och a-kassa. Argumenten är desamma: folk slår sig till ro med att ”leva på bidrag” och slutar anstränga sig. Dock, den här klara-dig-själv-ideologin är klart selektiv. Generositeten med rut-subventioner, exempelvis, är gränslös och kontrasterar dramatiskt mot de snäva reglerna inom sjukförsäkringen. Inga kostnadsbegränsningar anses försvarliga för etableringen av friskolor eller privat hemtjänst, medan kraven på låga kostnader är det överordnade målet för socialförsäkringarna. I detta skymtar det Harald Ofstad en gång kallade ”förakt för svaghet”. Sjuka och arbetslösa misstänks för just svaghet och bristande ambitioner; för att få dem att anstränga sig tillräckligt måste man pressa dem ekonomiskt. Välutbildad medelklass däremot är alla ansvarskännande och omdömesgilla personer som bör ges stor valfrihet, utan ekonomiska spärrar, vad gäller skattefinansierade sociala tjänster (som de dessutom i den personliga frihetens namn bör slippa betala så mycket skatt till). Det pågår sedan länge en överföring av resurser från gemensam till privat välfärd via skattesänkningar, skattesubventioner och försämrade trygghetssystem. Det finns en strategi bakom detta, men den har aldrig tydligt uttalats och än mindre lyfts fram till klara beslut. Frågan har aldrig ställts vilken typ av sjukförsäkring vi vill ha – den har bara gjorts om ändå. Men bättre sent än aldrig. Det är hög tid att ställa den fråga Moderaterna hittills lyckats undvika: Ska vi ha en försäkring som ger ett verkligt skydd vid sjukdom – eller ska vi ha det som det blivit i dag? Foto: Ylva Säfvelin/AiP Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

LO-basen: Tobé (M) ljuger för väljarna

Politik Aktuellt i Politiken

– Det är lögn och förbannad dikt. Tomas Tobé (M) ljuger för de svenska väljarna. Det säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson om Moderaternas EU-toppkandidat Tomas Tobés uttalande om EU:s utstationeringsdirektiv och att Moderaterna värnar
'– Det är lögn och förbannad dikt. Tomas Tobé (M) ljuger för de svenska väljarna. Det säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson om Moderaternas EU-toppkandidat Tomas Tobés uttalande om EU:s utstationeringsdirektiv och att Moderaterna värnar kollektivavtalsenliga löner och den svenska modellen. Det var i SVT:s toppkandidatdebatt på måndagen som Tomas Tobé (M) inte ville hålla med om Moderaterna röstat nej till EU:s reviderade utstationeringsdirektiv, det vill säga att en utländsk arbetare som tillfälligt jobbar i Sverige ska jobba till svenska löner och villkor. – Nej, vi röstade för ett annat förslag. En oro som vi har är att det finns en ganska stor oklarhet i vad den här ersättningen kommer att vara. Jag tycker att det borde vara glasklart att aldrig under minimilön i svenska kollektivavtal, sa Tobé. – Jag tror att vi är mer överens än vad du faktiskt tror. Jag tycker vi ska ha bra villkor på svensk arbetsmarknad både för svenska löntagare och för dem som är utstationerade, sa Tobé i debatt med Heléne Fritzon (S). Tobé menade att det med Socialdemokraternas linje är oklart vad ersättningen blir eftersom att EU-domstolen måste avgöra frågan, medan Moderaterna står upp att arbetsmarknadens parter i Sverige fattar beslut. Rena dimridåerna, menar LOs ordförande. – Nu säger de borgerliga partierna och SD att det här är ingenting vi ska göra någonting åt på europeisk nivå. Men problemet kommer från EU-nivå. Vi kan inte med nationell lagstiftning åtgärda det problem som uppstod vid ett skolbygge i Vaxholm, med Lavaldomen. Det var ju i EU-domstolen som beslutet fattades. Det är bara med EU-reglering som man kan rätta till det som drabbar tiotusentals svenska löntagare i deras vardag, med sänkta löner och försämrade villkor, framför allt i byggsektorn och i transportsektorn, säger Thorwaldsson. LO menar att de nu inte kan upprätthålla svenska kollektivavtal i Sverige. Det blir en osund lönekonkurrens när utstationerade jobbar till minimilön inte till lika lön. Det var den 29:e maj 2018 som Europaparlamentet röstade igenom en förändring av utstationeringsdirektivet, som ska implementeras till 2022. Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna var emot. Moderaternas motstånd handlar om att inte avstå makt till EU, hävdar Tobé. – Problemet är att nu kommer det här att behöva avgöras i domstol. I grunden är vi moderater väldigt skeptiska till att vi ska lämna ifrån oss mer makt till Bryssel över svensk arbetsmarknad. Vi vill värna att arbetsmarknadens parter fattar beslut om detta. Karl-Petter Thorwaldsson tycker det är medvetet vilseledande att Moderaterna nu framställer det som att det är de som värnar den svenska modellen och kollektivavtalsenliga löner på svensk arbetsmarknad. – Vi har baxat igenom en ny reglering i ett utstationeringsdirektiv. Hela vägen fram har vi gjort detta i konflikt med de borgerliga partierna. Det är bara lögn och förbannad dikt att de nu påstår något annat. De har i varje omröstning, i varje utskott, varit emot att vi reglerar så att vi kan undvika Lex Laval-domens härjningar på svensk arbetsmarknad. – Jag såg Tobè i media igår. Han ljuger för de svenska väljarna rakt ut när han påstår att de inte varit emot detta. En blå lögn fem dagar före ett val! Hoppas de blir ordentligt avslöjade, säger Thorwaldsson. – Jag har nu plockat fram protokollet. Det är väldigt tydligt, det är ju ja eller nej. Det är ingen tvekan. Hela den moderata gruppen röstat emot utstationeringsdirektivet. Det är viktigt att de svenska löntagarna och väljarna vet detta, säger Heléne Fritzon (S). Thorwaldsson och Fritzon framträdde i dag i vid Tankesmedjan Tidens seminarium om Jesper Bengtssons granskning av hur de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna i röstat i arbetsmarknadspolitiska frågor i Europaparlamentet. Rapporten heter Arbetsgivarintressets EU . Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

S-kampanj till stöd för public service

Politik Aktuellt i Politiken

Socialdemokraterna startar en digital annonskampanj om att värna Public service, mot bakgrund av förslag från såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna om att på olika sätt begränsa public service. – Fria och oberoende media har en viktig uppgift i
'Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t Socialdemokraterna startar en digital annonskampanj om att värna Public service, mot bakgrund av förslag från såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna om att på olika sätt begränsa public service. – Fria och oberoende media har en viktig uppgift i varje demokrati, säger EU-minister Hans Dahlgren.   15 distriktsordföranden från Sverigedemokraterna står bakom en motion som kräver att en försäljning av SVT 2 och P3 ska utredas. Samtidigt vill Moderaterna i Stockholms län samt Västra Götaland att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion ska avvecklas eller begränsas. – Det är ambitioner som vi socialdemokrater tar tydligt avstånd ifrån. Jag har själv, även om det är länge sedan, jobbat som nyhetsreporter på Sveriges Television och är en stark anhängare av en kritisk och objektiv nyhetsrapportering, säger Hans Dahlgren.   Det är inte bara i Sverige som högerextrema partier attackerar public service. Det finns redan exempel på att public service urholkas i länder där högern har makten. – Vi är vana vid att höra sverigedemokrater uttala sig positivt, ibland närmast hyllande, om andra EU-länder där utrymmet för fria medier faktiskt har minskat, säger Hans Dahlgren. Socialdemokraterna vill att public service ska fortsätta vara en självständig nyhetsaktör med ett brett utbud av program; inte bara nyheter utan även till exempel dokumentärer, nöjesprogram och kultur. 94 procent av svenska folket tar del av public service varje vecka. Annonskampanjen anspelar på olika populära program som sänds på radio eller tv inom public service. – Vi har förstås alla varit med och försökt lösa Melodikrysset. Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

OECD varnade för skolsegregationen

Politik Aktuellt i Politiken

– Det blir ingen segregation, lovade skolminister Beatrice Ask (M) utan ”Europas bästa skola”. Det blev det största kunskapsraset i hela västvärlden. OECD varnade 1992 för riskerna med friskolereformen, men Bildtregeringen struntade i det. En av
'– Det blir ingen segregation, lovade skolminister Beatrice Ask (M) utan ”Europas bästa skola”. Det blev det största kunskapsraset i hela västvärlden. OECD varnade 1992 för riskerna med friskolereformen, men Bildtregeringen struntade i det. En av OECD-experterna bekräftar att de träffade den borgerliga regeringen men att intresset var svalt. Våren 1992. Regeringen Bildt, med skolminister Beatrice Ask (M) i spetsen, ska lägga fram den stora friskolereformen. 2013 ska det svenska skolfiaskot, det största kunskapsfallet i Pisa-undersökningen, skapa svarta rubriker. Men här och nu, efter maktskiftet 1991, råder ideologiskt tunnelseende. – Regeringens ambition är att åstadkomma Europas bästa skola, säger Beatrice Ask (M). ”En stimulerande tävlan mellan olika skolor” ska ”höja kvaliteten inom hela skolväsendet”, lova regeringen. – Det bästa blir det normala, förtydligar Chris Heister (M). Lena Hjelm-Wallén (S), vice ordförande i utbildningsutskottet, varnar för att valfriheten och privatiseringen överordnas grundskolans mål som ”jämlikhetsskapande kraft”. ”Vilka konsekvenser detta kan få för vår gemensamma grundskola analyseras inte alls”, påpekar Hjelm-Wallén i S motion. – Det har hävdats från socialdemokratiskt och vänsterpartistiskt håll att denna valfrihet kommer att skapa segregation. De starka föräldrarna kommer att välja de bästa skolorna, och resten får ta vad de kan få. I grunden är detta synsätt en orimlig misstro mot vanliga människor, säger Margitta Edgren FP-ledamot i utbildningsutskottet i riksdagen. Oppositionens kritik avfärdas. Regeringen vägrar även lyssna på OECD:s experter visar det sig nu. Nyligen hittade nämligen LO-utredaren Mattias Samuelsson OECDs rapport från 1992: ”Review Of Education Policy in Sweden: Examiners Report and Questions” . ”Häpnadsväckande läsning”, konstaterar Samuelsson på LO-bloggen . ”OECD pekar på en rad av problem med Bildt-regeringens reformagenda och ifrågasätter om den marknadsstyrning av skolan som regeringen vill införa är förenlig med den strävan till social jämlikhet som skolsystemet grundar sig på.” Skolminister Beatrice Ask (M) lyssnar dock inte på det örat. – Det är ingen måtta på det elände som man påstår blir följden av att alla föräldrar får verkliga möjligheter att välja skola. Vi får inte mer segregation, säger hon i riksdagens friskoledebatt 9 juni 1992. OECD-experterna kallar i sin rapport det svenska skolsystemet för ”en succé” som ”uppnått en hög grad av kvalitet och jämlikhet”. De föreslår en testperiod, pekar på forskning som borde vägas in. De förvånas över hur svagt utredd och förankrad friskolereformen är. Det saknas beredskap för problem på vägen. Allt är ideologiskt motiverat. ” Education in Sweden is in for a serious shake-up” , skriver OECD. ”Policy decisions are prepared in a purely political or ministerial context, reflecting key objectives and concepts – competition, choice, quality – with relatively little prior “home-work” to back them up”. ”Jag har aldrig läst en sådan sågning av en regering i någon officiell rapport någonsin”, skriver skolexperten Per Kornhall på tidningen Skolvärldens blogg . ”Det är inte bara det att de uttrycker oro. De anklagar den svenska regeringen för att medvetet inta en okunnig hållning till utbildningsfrågor, styrning av system och regerande.” ”Varför var det så bråttom att man var tvungen att bryta ner ett av väldens då bästa skolsystem? Och överge all rationalitet i beslutsfattandet?” OECD-rapporten diarieförs inte ens. OECD-experterna möter ett svalt intresse för sina invändningar. – Jag kan väl säga så mycket som att jag har varit delaktig i fyra sådana nationella analyser 1989– 2004: Nederländerna, Sverige, Finland och Schweiz. Av dem fick vi allra minst reaktioner från Sverige. I Holland och Finland blev de intensivt diskuterade. Vi fick mycket stor feedback. I Schweiz ganska mycket, säger professor Ulrich Teichler på Institutet för högre utbildningsforskning vid universitet i Kassel. Han var en av de tre forskarna som var utsända av OECD 1992. Om reaktionerna från regeringen i Sverige, säger han: – Som utvärderare för OECD blir man instruerad att som outsider inte ge alltför uttryckliga rekommendationer utan snarare ställa uppfordrande frågor. Svaret de får är att stora skillnader i likvärdighet inte kommer att inträffa, för ”det kommer inte svenska folket att acceptera”. Teichler skrattar lite när han påminns om detta uttalande, som refereras i rapporten. Det formella riksdagsbeslutet om friskolor fattas några veckor före det att OECD-rapporten publiceras. Kanske regeringen inte hade nåtts av OECD:s invändningar? Jo, de var väl medvetna om dem. OECD-experterna träffade personligen ansvariga i regeringen, berättar Ulrich Teichler. Han minns särskilt en diskussion med dåvarande utbildningsminister Per Unckel (M) om högskolan. – Han intresserade sig för prestationsbaserad finansiering. Han var imponerad av Storbritannien och ville införa det i Sverige. Jag förklarade fördelarna med den holländska modellen. OECDs rapport var politisk dynamit, men fick ingen uppmärksamhet, inte förrän nu 27 år senare. – Det gläder mig ändå att höra, säger professor Teichler. Foto: Mathias Bohman/AiP Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

Sverige hjälper EU med helikoptrar

Politik Aktuellt i Politiken

Sverige har 30 nya helikoptrar som ska kunna hjälpa till vid till exempel skogsbränder. Sex av dem ska också kunna bistå vid bränder i andra EU-länder om de inte behövs här. EU-kommissionen har gått in med finansiering. Sverige blir första land att
'Helikopterpiloten Aram Rubinstein berättar för Mikael Damberg och Christos Stylianides hur det är att flyga över bränder. Foto: Maria Persson/AiP \t \t Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t Sverige har 30 nya helikoptrar som ska kunna hjälpa till vid till exempel skogsbränder. Sex av dem ska också kunna bistå vid bränder i andra EU-länder om de inte behövs här. EU-kommissionen har gått in med finansiering. Sverige blir första land att hjälpa EU med helikoptrar för att bekämpa skogsbränder. Det berättade inrikesminister Mikael Damberg och EU-kommissionär Christos Stylianides under  fredagen vid Ulriksdals värdshus i Solna. Med på pressträffen var också helikopterpilot Aram Rubinstein från Heliair Sweden. – Kortsiktigt är det här bra för att vi får en finansiering av de helikopterresurser vi har den här sommaren. Vi får 15-20 miljoner kronor från EU för att ha den här kapaciteten. Vi har 30 nya helikoptrar som vi har avtal på. Den här helikoptern till exempel var ute igår och släckte bränder i Sverige, säger Mikael Damberg (S), inrikesminister. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har alltså efter beslut från regeringen ansökt om att få delta med helikoptrar för skogsbrandsbekämpning genom rescEU som är en förstärkning av EUs civilskyddsmekanism som gjordes förra året. – Genom att bidra till rescEU får vi också en större möjlighet att få resurser tillbaka om vi har behov. Jag är helt övertygad om att många andra länder kommer att gå in i det här eftersom de får finansiering av sin beredskap. Men om det egna landet inte har behov av dem ska helikoptrarna hjälpa till i annat EU-land, säger Mikael Damberg. Skulle en situation uppstå där de sex helikoptrarna, där EU-kommissionen står för 75 procent av beredskapskostnaderna för dem, måste användas i Sverige kommer de alltså i första hand att bli kvar här.   Europa har länge varit hårt drabbat av bränder som ödelagt skog och mark och sommaren 2018 ledde bränderna i Sverige till en av de största räddningsaktionerna som någonsin vidtagits inom civilskyddssamarbetet i Europa där sju medlemsstater inom EU deltog. Vi hade inte klarat de stora skogsbränderna förra sommaren utan EU-hjälp. – Vi hade inte klarat de stora skogsbränderna förra sommaren utan EU-hjälp. Det var flera EU-länder med flygresurser, brandmän, tekniker och med olika materielresurser, säger Mikael Damberg. Hur ser beredskapen ut i Sverige inför sommaren? – Vi har nu 30 helikoptrar som kan sättas in med kort varsel. Vi har köpt in nya beredskapslager för att kunna fylla på med slangar och materiel. Vi har fler RAKEL-system (system för radiokommunikation för bland annat Räddningstjänsten, reds. anm.). Vi har ett starkare ledningsstöd och mer utbildning till kommunernas räddningstjänst. Men jag är noga med att säga att om det blir en lika torr och varm sommar i år kommer det att vara utmanande i Sverige i sommar. Då är det jätteviktigt med EU-samarbetet där vi kan få extra stöd och hjälp om vi behöver det, säger Mikael Damberg. Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'

S vill ha internationell expertpanel för kemikalier

Politik Aktuellt i Politiken

Jytte Gute Socialdemokraterna kräver att EU ger mer pengar till Gröna Klimatfonden som är till för att stödja de länder som är utsatta för klimatförändringar. Partiet kommer också arbeta för att EU ska trycka på för att skapa en internationell
'Jytte Gute \t \t Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media \t \t\t \t\t\t\t\t \t Socialdemokraterna kräver att EU ger mer pengar till Gröna Klimatfonden som är till för att stödja de länder som är utsatta för klimatförändringar. Partiet kommer också arbeta för att EU ska trycka på för att skapa en internationell expertpanel för kemikalier.   – Parisavtalet visar att världens länder kan nå resultat för klimatet om vi arbetar tillsammans, och samma sak skulle vi vilja åstadkomma när det gäller kemikalierna. De påverkar både människors hälsa och naturen, säger utrikesminister Margot Wallström. Socialdemokraterna vill därför att EU ska driva på för att skapa en internationell expertpanel för kemikalier, motsvarande klimatpanelen IPCC. – På 50 år har kemikalieproduktionen i världen ökat från ungefär sju miljoner ton till över 400 miljoner ton per år. Och vi vet väldigt lite om hur de flesta av dem påverkar hälsa och miljö och hur de påverkar oss i kombination vet vi ännu mindre om. – Att sätta samman världens experter kring den här frågan kan förhoppningsvis hjälpa oss att bryta dagens om fattande exponering för kemikalier och ställa om till en giftfri miljö.   2003 testade Margot Wallström , som då var EUs miljökommissionär, sitt blod för kemikalier. Det visade sig att hon bland annat hade det giftiga bekämpningsmedlet DDT i sitt blod, trots att det var förbjudet sedan länge. Nu låter hon testa sitt blod igen, tillsammans med partikollegan Jytte Guteland, för att sätta strålkastarljuset på problemet med tiotusentals kemikalier vi omges av. – I EU finns 20 000 kemikalier registrerade för användning men det finns oändligt många fler. De finns i våra kläder, i barnens leksaker, i pizzakartonger, i smink, till och med i vanligt damm. De flesta av de här ämnena syftar till att göra produkten bättre men det förekommer att ämnen tillåts fast vi vet att de har negativa effekter för miljön, säger Europaparlamentariker Jytte Guteland. Resultatet av blodproven kan tidigast komma runt midsommar, enligt professor Åke Bergman som står för analysen.   Socialdemokraterna kräver också att EU ökar sitt bidrag till FNs gröna klimatfond och att det införs en miniminivå för bidragen från EUs alla medlemsländer. Klimatfondens uppdrag är att stödja utvecklingsländer genom insatser för klimatanpassning och minskade utsläpp av växthusgaser. – Mer pengar till klimatfonden skulle höja standarden för människor i utsatta länder genom att fler får tillgång till el och rent vatten, färre människor skulle tvingas på flykt på grund av klimatförändringarna, säger Margot Wallström. Bli prenumerant på Aktuellt i Politiken .'