{{ 'Go back' | translate}}
Njus logo

Relationer nyheter | Njus Sverige

6 skadliga beteenden som du kanske har – utan att veta om det

Relationer Femina

Sårar du andra i din omgivning, utan att veta om det? Vi är många som bär på dåliga vanor som är betydligt lättare att upptäcka hos andra än oss själva. Här är några vanliga beteenden som kan vara skadliga för personer i din närhet!
'Det kan vara lätt att peka ut någon annans beteende som dåligt eller skadligt för omgivningen. Dock är det desto färre som är medvetna om sina egna brister, något som faktiskt kan vara betydligt svårare att se. Ibland är vi inte ens medvetna om att vi sårar någon, trots att att det framstår som självklart för den personen. Särskilt i ett bråk med en närstående. I en artikel på WebMD har psykologen Seth J.Gillihan listat de mest förekommande skadliga vanorna, beteenden som många inte är medvetna om. Känner du igen dig? Se listan här nedan! 6 vanliga vanor som är skadliga för andra: 1. Du uttrycker indirekt ilska Att vara arg är en sak, men att uttrycka ett passivt-aggressivt beteende är något helt annat. Lindar du in kritik i dina skämt eller gör saker halvdant för att du inte tycker om att bli tillsagd om vad du ska göra? Ja, då kanske du ska tänka till en extra gång. Att maskera ilska eller helt enkelt strunta i något du ombetts göra löser inget. Försök i stället att vara sann mot dina känslor och tänk över vad det är som får dig att agera som du gör. 2. Du förminskar någon annans smärta Du förminskar ofta en persons upplevelse av något genom att till exempel säga ”det kommer gå över” eller ”allt händer av en anledning”. Oavsett i vilket syfte du säger det så kan det ändå få din vän att känna sig förminskad och som att hens känslor åsidosätts. Tänk på att det viktigaste är att bara finnas där för personen i fråga och erbjud din kärlek och ditt stöd. 3. Du är alltid distraherad Det kan vara svårt att sätta fingret på varför man blir irriterad på en person som är distraherad. Personen i fråga gör ju ofta inget fel utan svävar helt enkelt bara iväg och har svårt att fokusera. Ibland kan det handla om att du pratar med en person som helt plötsligt slutar att svara för att hen har börjat tänka på något annat eller blivit distraherad av exempelvis en blinkande telefon. Detta kan leda till stor irritation och missförstånd, så om du känner igen dig i detta beteende kan ett första steg vara att försök att leva i nuet och koncentrera dig på en sak i taget. 4. Du ber inte om hjälp Du delar sällan dina problem med andra, dock inte för att hålla något hemligt eller av skam. Det här handlar om att du försöker ”skydda” dem som står dig nära, men att aldrig be om hjälp kommer att stjälpa dig i längden. Ett sådant beteende kan uppfattas som att du undanhåller något och leda till problem med tilliten i en relation. 5. Du undviker närhet Du har lätt för att skapa nära relationer med folk i din omgivning, men sen tar det stopp. När du känner att någon har kommit för nära inpå ditt känsloliv är det dags att dra. Du är en höjdare på att hitta på ursäkter och undanflykter för att stöta bort någon som närmar sig på djupet. Ofta kan det leda till att du lämnar någon som kan känna sig förvirrad eller att du gör något dumt som gör att personen väljer att lämna dig. Om du vill förändra dina vanor gäller det att upptäcka dina mönster och hela tiden vara medveten om dem och jobba på att de inte ska upprepas. 6. Du kritiserar hela tiden Det här beteendet kan vara extra vanligt i ett förhållande mellan en föräldrar och ett vuxet barn. Den ena partern hittar alltid fel i vad den andre gör och det kan ibland kännas nästintill omöjligt att göra rätt. Den som kritiserar kan inte alls se att hen gör något fel, utan snarare hjälper till genom att berätta hur man ska göra och när man ska göra det. Men i stället för att kritisera kan du erbjuda din hjälp. Sluta anta att någon vill ha dina råd och ställ frågor när du anar oråd, så att det här beteendet kan gå från skadligt till hjälpsamt på riktigt. Läs mer: 8 bisarra beteenden som är normala på tinder 10 beteenden som driver oss till vanvett på stranden Då blir dina tvångstankar farlig OCD Bildkälla: TT'

Lolita, 38: Jag fick min systers livmoder

Relationer Amelia

Lolita föddes utan livmoder och sörjde länge att hon inte kunde få barn. Men så tändes hoppet – hennes syster Linda var beredd att donera sin livmoder. Idag är Lolita mamma till Cash-Douglas, 4. 'Det känns både stort och overkligt.'
'L olita Carlerup glömmer aldrig ögonblicket när domen föll. Hon var 14 år och hade just genomgått en titthålsoperation på grund av kramper i äggstockarna. I hennes dagbok stod det: ”Kära dagbok, idag ska jag opereras. Det bara måste gå bra.” – När jag vaknade satt min läkare vid sängen. Han sa: ”En livmoder kan se ut på olika sätt.” Jaha, svarade jag, och hur ser min ut? ”Du har ingen”, svarade han. Min mamma har senare berättat att om jag inte hade varit så medtagen av narkosen hade jag nog slagit till honom. Jag fick en identitetskris. Varför just jag? varför finns jag? Dagen efter skrev Lolita, som längtade efter att bli världens bästa tonårsmamma, på nytt i dagboken: ”… jag kommer aldrig att kunna få barn. Snälla, gode Gud, ge mig en livmoder.” – Det tog 19 år innan jag fick svar på den bönen, säger Lolita och ler. Några meter från vår plats i soffan sitter fyraårige Cash-Douglas och lägger pussel med sina kusiner. Han är fortfarande omedveten om vilket mirakel han är: det fjärde barnet i världen fött genom en livmodertransplantation. Han är dessutom svaret på den dröm hans mamma inte trodde skulle bli sann. Lolita föddes med Mayer-Rokitansky-Küster-Hauser-syndromet, MRKH, vilket innebär att hon har fungerande äggstockar men saknar en livmoder, en diagnos som ingen av de gynekologer hon mött genom åren ens hört talas om. För dem blev hon något exotiskt, ett ”wow”. – De fascinerades på bekostnad av min sorg, minns Lolita, som efter beskedet hamnade i en flera år lång depression. – Jag fick en identitetskris. Varför just jag? Varför finns jag? Varför fick inte min mamma missfall istället för att föda mig? Jag tyckte att jag var äcklig, ett missfoster, och jag var fylld av så mycket skam. Utan att få någon professionell hjälp utlämnades Lolita till sina egna tankar. Psykologerna hon mötte visste nämligen inte hur de skulle hantera hennes känslor och avsade sig därför att träffa henne. Lolitas syster Linda Wästerlund sitter bredvid oss i soffan i Lolitas ljusa hem i centrala Norrtälje. – Det var tufft att gå bredvid dig då, berättar hon. Linda var 18 år när Lolita fick sin dia­gnos och för henne blev det självklart att senare erbjuda Lolita sin livmoder. När Linda själv blev gravid vid 21 visste hon inte hur hon skulle berätta för sin syster. – Jag kommer ihåg att jag gav Lolita ett kort, sedan gick jag. Jag ville inte vara med när hon öppnade det. På kortet från Linda stod det: ”Vill du bli gudmor?” Ord som fyllde Lolita med en hel del blandade känslor. – Jag blev arg, glad och avundsjuk. Och det gjorde lika ont i mig när Jonathan föddes som när Linda fick sitt fjärde barn. Men mina syskonbarn blev samtidigt de barn jag inte trodde att jag själv kunde få, så vi har ingen vanlig moster- och syskonbarnsrelation. De är för nära för det. Jag var ju med på Jonathans förlossning, klippte navelsträngen. Han var med mig i skolan, överallt, säger Lolita. Jag kommer aldrig att kunna få barn. Snälla gode Gud, ge mig en livmoder Men oron Lolita bar inom sig växte, och hon fick svårt att träffa killar. Skulle hon berätta, måste hon, och i så fall varför och när? – Killar i den åldern tänker inte på barn, men jag kände att jag hela tiden var tvungen att ligga två steg före. Jag ville inte att de skulle känna sig lurade om det blev allvar. Den oron försvann när hon träffade Patrik 2006. – Bland det första han sa var att han inte ville gifta sig och ha barn. Det var så skönt, säger Lolita och tillägger med ett leende att det ju inte riktigt blev så ändå. Men känslan av att inte vara en ”riktig kvinna” släppte inte förrän hon kom med i det världsunika projekt som drog igång på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg 2011 och som leddes av över­läkare Mats Brännström . Lolitas mamma hade läst i tidningen att man nu var redo att transplantera livmödrar. Lolita hittade kontaktuppgifter till läkarens sekreterare och skickade iväg ett mejl. Ett par timmar senare var hon inbokad på ett möte i Göteborg. – Och jag som inte hade hunnit prata med Patrik, han ville ju inte ens ha barn. Men han gick med på att åka dit och höra vad de hade att säga. Paret fick gå igenom flera undersökningar och djupintervjuer innan frågan kom: ”Är ni intresserade av att vara med i projektet?” Lolita satt på helspänn. Vad skulle Patrik svara? Det blev ett ja. Sedan fattades bara en sak. En donator. – Jag ringde Linda och hennes svar blev: ”När och var?” Och efter att vi kollade upp att våra blodgrupper matchade var det klart. Den 16 mars 2013 sövdes Linda ner, hennes livmoder lyftes ut och placerades i Lolita. Ett år senare sattes embryon in, ett i taget, som tagits fram via provrörsbefruktning – och den 30 november 2014 syntes strecken på stickan. Lolita var gravid. Lyckan var total, även om det blev en bitvis tuff graviditet där Lolita länge hade svårt att ta in att hon verkligen skulle bli mamma. – Glappet mellan att inte kunna få barn till att vara gravid blev för stort. Jag förstod nog inte på riktigt att jag skulle få barn förrän mina vänner hade en baby shower för mig. Cash-Douglas föddes med kejsarsnitt den 27 juni 2015. – Det går inte att förklara känslan. Han var så fin, och han var min, säger Lolita och ler. När vi går ut för att ta bilder far Cash-Douglas fram som en raket på sin sparkcykel. Han är ett sprudlande yrväder, snabb i vändningarna, men Lolita hänger på. – Att vara mamma är stort och overkligt. Vissa dagar kan jag knappt fånga in känslan av att det blev verklighet, säger hon och ler stort. Patrik och Lolita vill vara helt öppna den dag Cash-Douglas börjar ställa frågor. Han kommer att få veta att han är född med hjälp av moster Lindas ”bebispåse”, som de kallar det. Den som Linda såg som en självklarhet att ge bort. – Jag har fått frågan om Cash betyder extra mycket för mig efter det här, men han är min systers barn. Ingenting annat, säger Linda. För båda systrarna tog ingreppet nya vändningar när det upptäcktes att Lindas dotter Angelina också fötts med MRKH. Valet att delta i projektet hjälpte inte bara Lolita, utan bidrog även till forskning som kan hjälpa Angelina att få barn i framtiden om hon vill det. – Det är den största gåva jag kan ge, som mamma, syster och kvinna, säger Linda. Och det är för alla dem som saknar livmoder som Lolita väljer att berätta sin historia. – Jag vill att fler läkare ska uppmärksammas på och få kunskap om det här syndromet så att de kan hjälpa nästa flicka eller kvinna med MRKH som de har framför sig, säger hon. – Jag vill också visa de tjejer som drabbas att de inte är ensamma, det finns hjälp att få. Cash-Douglas är ett bevis på det. LÄS OCKSÅ:  Hannah: ”Min vän bar och födde mitt barn” (så funkar surrogatmödraskap) Fakta: MRKH – så många är drabbade Mayer-Rokitansky-Küster-Hauser, MRKH, är ett medfött syndrom som drabbar cirka en av 4 500 kvinnor i Sverige. Det innebär att flickans inre könsdelar inte utvecklas som de ska under fosterstadiet, äggstockar finns men livmoder saknas och flickan får inte mens. Många har en förkortad slida samt föds med endast en njure. Det finns flera MRKH-grupper på facebook med råd och stöd samt svar kring donation. … och så går en livmodertransplantation till: Att lyfta ur livmodern ur en donator är avancerat, då den ligger djupt ner i bäckenet bakom andra organ. Operationen tar upp till tio timmar. Livmodern placeras sedan i patienten och kärl binds ihop för att få blodet att flöda normalt. Försök med robotkirurgi görs sedan för bättre återhämtning för donatorn. Över 200 000 kvinnor i Europa sägs vara livmoders­infertila, och en av orsakerna är MRKH. Projektet som Lolita Carlerup deltog i bekostades av privatpersoner, personalen arbetade frivilligt och de tog inte upp sjukhusplatser, utan var på Sahlgrenska när avdelningen var stängd. LÄS OCKSÅ:  Emily, 39: ”Jag frös in mina ägg när jag blev singel” Läkaren: Det går att jämföra med IVF Sverige var först i världen med lyckade livmodertransplantationer. De sex första barnen i världen som fötts med donerad livmoder föddes här, och mannen bakom tekniken är professorn och  överläkaren Mats Brännström. – Det började med en 25-årig cancerpatient i Australien vars livmoder jag opererade bort. Hon undrade om det inte gick att transplantera in en ny. Frågan gav mig ingen ro, utan fick mig att börja forska i det. Idag har åtta barn fötts i Sverige via donerade livmödrar, berättar han. En del menar att livmodertransplantation är ett onödigt ingrepp jämfört med mer akuta transplantationer. Det håller inte Mats Brännström med om: – Jag ser det egentligen inte som en transplantation, mer som en infertilitetsbehandling jämte IVF och andra metoder. LÄS OCKSÅ:  My, 28, fick sin systers ägg – så funkar äggdonation'

amelia svarar på kritiken om artikeln ”Kvinnorna som tänder på makt och pengar”

Relationer Amelia

Med anledning av uppmärksamheten kring artikeln ”Kvinnorna som tänder på makt och pengar” svarar amelias chefredaktör på kritiken.
'Vi har läst och tagit emot kritiken som amelia fått angående publiceringen av ”Kvinnorna som tänder på makt och pengar” i senaste numret. Artikelns syfte var att ge en inblick i fenomenet ”sugar dating”, men efter att ha lyssnat på kritiken från bland andra Simon Häggström , polis som är specialiserad på prostitution, så håller jag med om att reportaget ger en för lättsam syn på fenomenet. amelia har aldrig haft för avsikt att glorifiera fenomenet eller på något sätt locka kvinnor till prostitution med den här artikeln. Vi tar avstånd mot alla typer av sexuella övergrepp och all form av människohandel. Vi är ett magasin som står upp och verkar för kvinnors rättigheter. amelia har en tradition av att lyfta samhällsfenomen och skapa debatt, men att tidningens grundvärderingar ifrågasättas i och med den här artikeln, är beklagligt och jag tar på mig fulla ansvaret för det. Jag kommer bjuda in Simon Häggström till ett samtal med avsikt att – precis som han efterfrågar – ta vårt ansvar för att motverka sexuella övergrepp i samhället. Maria Sognefors , chefredaktör och ansvarig utgivare amelia'

Terapeuten: 5 bästa tipsen för att bevara åtrån i relationen

Relationer Amelia

I en långvarig relation behövs näring och engagemang för att hålla sexlivet och åtrån levande. Samtalsterapeuten Charlotte Sander ger tips på hur ni kan få tillbaka spänningen.
'1. Utforska nya sidor hos varandra Vi förändras ständigt, och det finns alltid nya sidor att utforska hos varand­ra. Var exempelvis lyhörd på jobbet, vad pratar folk om på lunchen? Vad sägs på sociala medier? Involvera din partner i det och hitta nya ämnen att prata om. Känslan man får när partnern inte håller saker för sig själv, utan delar med sig, skapar en känsla av inkludering. Sök också efter nya sammanhang och bekantskaper tillsammans. Är det någon gång man kan upptäcka nya sidor hos sig själv och sin partner är det när man byter miljö. Här hittar du tips på romantiska resmål i Sverige!   2. Prova nya saker ihop Var nyfikna på varandra genom att testa nya saker. Laga nya maträtter ni aldrig gjort förr. Kanske kan du bjuda in partnern till din träning? Jag vet par som börjat träna crossfit tillsammans och tycker att det är fantastiskt roligt. Kolla på andra par vad de gör. Kan ni testa samma sak? 3. Ta initiativ Vänta inte på att din partner ska ta initiativ. Om du vill förändra ditt pirr och väcka det till liv, om det slumrat lite, börja med att förändra dig själv och se hur din partner svarar på det. LÄSTIPS: Fem kärleksspråken! Ta reda på ditt och din partner språk – få din relation att blomstra 4. Överraska varandra Bryt mönster – gör något som din partner kanske inte tror att du ska göra. Det kan vara hur enkelt som helst. Jag vet en man som dukade upp långbord i badrummet med hustruns favoritmat och tappade upp badvattnet med en massa bubbel, både i karet och glaset. Det handlar inte om prestation, utan om att se och ta hand om varandras behov. Boka en massage till din partner, gå och se en match, överraska med att hämta partnern på jobbet och åk till ert favoritmatställe eller platsen där ni först träffades. Att påminnas om hur det var i början av relationen kan vara en bra sporre till att få igång pirret igen. 5. Tid ihop eller egentid? Är ni ofta ifrån varandra – se till att vara mer tillsammans. Och är ni ofta tillsammans kan snarare egentid göra att pirret bevaras. LÄS OCKSÅ:  3 vanliga relationskriser – och så hanterar ni dem'

Symtom och behandling av diabetes typ 1

Relationer Allas

Annie utvecklade typ 1-diabetes som 22-åring. Fyra år senare fick hennes mamma Anna-Karin samma diagnos. I dag stöttar de varandra och tävlar om vem som håller bäst blodsockernivå.
' A nnie Bergström och hennes mamma Anna-Karin Melin öppnar sina respektive etuier med nålar, insulin och blodsockermätare. Inför fikat, liksom varje gång de ska äta något, tar de den för dem livsviktiga, pennliknande sprutan med hormonet insulin. – Vi sitter som två sprutnarkomaner innan vi ska äta familjemiddag och diskuterar hur mycket vi ska ta, säger Annie och skrattar. – Visst är det jobbigt att ha diabetes men det är ändå kul att vi har det gemensamt. Vi stöttar varandra och tävlar lite om vem som ligger bäst i blodsocker. De har båda typ 1-diabetes. Annie fick sin diagnos som 22-åring, försommaren 2013. Efter att ha känt sig kraftlös länge och flera gånger fallit ihop under träningspass på gymmet uppsökte hon till slut en vårdcentral. De mätte hennes blodsocker som visade sig vara oroväckande högt och skickade henne direkt till akuten. Där fick hon beskedet: hennes insulinproducerande celler fungerar inte längre och för att kroppen ska kunna ta upp sockret i blodet krävs insulin. Det innebär att hon måste ta insulininjektioner – varje dag och troligtvis resten av livet. – Först var jag i chock och stängde av alla känslor. Sedan bröt jag ihop och tänkte att jag aldrig mer skulle få äta choklad. Jag visste i princip ingenting om diabetes, säger Annie. Efter några dagar på sjukhuset flyttade hon hem till sin mamma och bodde där under sommaren. Anna-Karin, som jobbar som undersköterska, tog hand om henne, lagade mat och tröstade. – Jag bar på en ständig rädsla över att hon skulle få en insulinchock och bli medvetslös. Det var jobbigt när hon flyttade hemifrån till hösten, säger Anna-Karin. Ny energi av insulinet För Annie var det tuffaste att vänja sig vid alla sprutor. Men överlag mådde hon bättre än på länge. Insulinet gjorde att hon återfick energin och började äta sundare. Fyra år senare fick Anna-Karin, som då var 51 år, sitt blodsocker testat vid en hälsoundersökning. Det visade sig ligga på 18, långt över normalvärdet på runt 5. Efter att hon först blivit felaktigt diagnosticerad med typ 2-diabetes fick hon veta att hon hade typ 1, samma som Annie. Sedan dess har mor och dotter hjälpt varandra i sjukdomen. De tar två olika sorters insulin var, ett basinsulin och ett måltidsinsulin. Därtill har de fått den relativt nylanserade blodsockermätaren Libre. Det är en sensor, stor som en femkrona, som sitter på överarmen och som de byter ut själva varannan vecka. Även om Annie och Anna-Karin har samma sjukdom ser deras doseringar ganska olika ut. Anna-Karin behöver mindre insulin än Annie och äter därtill metformin-tabletter, som normalt ges till typ 2-patienter, för att öka cellernas känslighet för insulinet. Det har nästan blivit en tävling att ha bäst blodsockernivåer. – Om vi sitter vid matbordet och ska äta brukar jag fråga hur många enheter insulin Annie ska ta. Om hon räknar med tio betyder det att jag kanske ska ta fem, säger Anna-Karin. Skrattar tillsammans Hon tycker att något av det svåraste med sjukdomen är att räkna ut hur mycket insulin hon ska ta och det händer fortfarande att hon, efter att ha tagit den första tuggan, kommer på sig själv med att ha glömt bort att ta sin spruta. Annons Annie saknar spontaniteten i vardagen, att inte längre kunna köpa en korv med bröd på stan utan betänkligheter. Till och med att tacka ja till en kaka till kaffet innebär att etuiet med insulinpennan måste åka upp. – Det som är självklart för andra är en stor sak för oss, säger Anna-Karin och Annie fortsätter: – Vi har svurit mycket över människors okunskap och dumma kommentarer. Många vet ingenting om diabetes men kan ändå titta på ens tallrik och säga ”Får du verkligen äta det där?”. När de drabbas av den bristande förståelsen från omvärlden är det återigen skönt att kunna gå till varandra för att skratta eller gråta. Annons – Mamma och jag har alltid varit tighta. Men diabetesen har gjort att vi i dag förstår varandra på ytterligare ett plan, säger Annie. Fördomarna om diabetes sitter djupt i folksjälen Anne om sin diabetes: Jag känner mig inte begränsad Läs mer F orskarna vet fortfarande lite om vad som är orsaken till typ 1-diabetes. Det som utmärker sjukdomen är att kroppen hos de drabbade förstör sina egna insulinproducerande celler, vilket innebär att personerna inte överlever utan insulinsprutor. Vad som triggar igång kroppens immunsystem så att sjukdomen utvecklas är oklart, men det finns vissa teorier. I motsats till vad många tycks tro har sjukdomen ingen koppling till matvanor eller sockerintag. Däremot finns det studier som visar att tänkbara ”triggers” kan vara virusinfektioner eller bakterier som klättrar in via tarmen. Annons Myter om diabetes vanliga Trots ovissheten kring typ 1-diabetesen, eller kanske just på grund av den, florerar det bland gemene man en hel del myter. En vanlig missuppfattning är att endast barn drabbas och därför har typ 1-diabetes ibland kallats för barndiabetes. Ann Kristine: Den nya diabetesmedicinen blev en fullträff! Läs mer – Det är ett begrepp som vården har försökt utrota, men som sitter djupt i folksjälen. Ny forskning visar att diabetes typ 1 förekommer i alla åldrar och det är inte alls ovanligt att man får sjukdomen som vuxen, säger Lena Landstedt-Hallin, specialist i diabetologi vid Danderyds sjukhus i Stockholm. Diabetesspecialisten Lena Landstedt-Hallin. Sjukdomen utvecklas ofta långsammare hos vuxna än hos barn, vilket gör att den kan uppfattas som typ 2-diabetes i ett tidigt skede eller att det dröjer innan den upptäcks. Men det finns också exempel på personer som är över 70 år och som insjuknar på bara ett par veckor. En annan vanlig missuppfattning om typ 1-diabetes är att alla förr eller senare utvecklar komplikationer, som problem med njurarna eller skadade blodkärl. Så behöver det inte alls vara. I dag finns goda förutsättningar för att leva ett långt och friskt liv. Men för alla som drabbas är det viktigt att man håller bra blodsockernivåer, speciellt under de första 10–20 åren med sjukdomen. Det minskar risken för framtida komplikationer, berättar Lena. Annons – Det man kan säga är att ju yngre du är när du får diagnosen, desto viktigare är det att du har ett välbalanserat blodsocker. Är du 80 år när du får typ 1 så kommer du troligtvis aldrig hinna utveckla några komplikationer även om du inte ligger perfekt. Viktiga framsteg kring behandling av diabetes Även om det i dag inte finns något botemedel mot typ 1-diabetes så har det de senaste åren tagits flera viktiga steg när det gäller behandlingen. Dels har det kommit nya, bättre insulin, dels har det tagits fram mätare för vävnadssocker (vilket ungefär motsvarar blodsockret) vilka sitter på armen och avläses med en dosa. I den kan man sedan följa sitt socker under dagen och – till skillnad från vid ett blodprov – se om det är på väg upp eller ner. Man slipper då också sticka sig i fingret vilket är betydligt mer smärtsamt än att ta en insulin- injektion som knappast känns med dagens tunna nålar. – Att ha typ 1-diabetes är ett heltidsjobb som kräver mycket tid och energi. Därför upplevs de här nya mätarna av många patienter som något revolutionerande, förklarar Lena. Vanliga tecken på typ 1-diabetes Viktnedgång som kan vara snabb Törst Behov av att kissa ofta och mycket Suddig syn och syn- rubbningar Trötthet och kraftlöshet Illamående och magont Acetonlukt ur munnen Källa: Vårdguiden Hur behandlar man diabetes med insulin? Behandlingen sker i form av insulin som måste sprutas in i under huden med en injektion eller pump, det går inte att ta i tablettform. Tack vare insulinet kan blodsockret hållas på en bra nivå. Insulininjektionerna ges numera med en så kallad insulinpenna och en kort, mycket tunn nål. Vid sådan behandling använder man två sorters insulin, ett för basbehovet och ett för måltider. 10 tidiga tecken på att du har diabetes Läs mer Alternativet är insulinpump som via en nål i underhuden (och för många modeller via en slang) tillför insulin i små doser under hela dygnet som bas. Vid måltid måste personen med diabetes fortfarande ställa in pumpen på hur mycket extra insulin som den ska ge – insulinpumpen gör inte detta automatiskt. Insulindosernas storlek är individuellt och beror bland annat på hur mycket man tränar, vad man äter och hur mycket man äter. Källor: Vårdguiden och Lena Landstedt-Hallin Doseringen av insulin är individuell och man måste känna sin kropp och sin sjukdom. Hur många har typ 1-diabetes? I Sverige finns det cirka 50 000 personer med typ 1-diabetes. Av dessa är runt 7 000 barn. Diabetes typ 1 och ärftlighet Sjukdomen har en relativt låg ärftlighet. Ett barn till en förälder med typ 1-diabetes löper mindre än fem procents risk att också drabbas. Har båda föräldrarna sjukdomen ökar risken för barnet till 10–20 procent. Nio av tio av de barn som insjuknar har dock ingen nära släkting med typ 1-diabetes. Varför får man diabetes typ 1? Orsaken till att vissa personer utvecklar sjukdomen är ännu oklar. Ibland talas det om LADA (Latent Autoimmune Diabetes in Adults) i diabetessammanhang. LADA saknar en officiell definition men är ett begrepp för långsamutvecklande typ 1-diabetes hos vuxna. Källa: Diabetesförbundet Vad kan man själv göra för att hålla blodsockret på en bra nivå? – Att räkna kolhydraterna i den mat man ska äta ger en fingervisning om hur mycket insulin man behöver ta. Men såväl träning som stress och en stundande förkylning kan påverka. Viktigast är att lära sig hur ens egen kropp fungerar. Det finns inte några allmängiltiga recept eller algoritmer för insulindoser. Alla är olika. Därför måste man lära sig att bli expert på sin egen diabetes. Det tar några år innan man lär känna sig själv och lärandet fortsätter sedan hela livet, säger Lena Landstedt-Hallin. Av Louise Fauvelle Foto Frida Ekman, TT'

Hur vet man om man är tillsammans med den rätte?

Relationer Allas

Är du och din partner rätt för varandra? Här är fem tecken på att ni har goda förutsättningar för att vara tillsammans en lång tid framöver.
' F inns det en person som är den rätta för dig? Är det kanske till och med hen som du är tillsammans med just nu? Vi har pratat med relationsexperten Charlotte Sander för att reda ut om det finns några tecken man kan leta efter, för att veta om ens partner är den rätta för dig. Så vet du att ni är rätt för varandra: Ni är fortfarande nyfikna Lär dig kärlekens språk och förbättra dina relationer Läs mer Med de flesta perioder i livet följer en hel del förändringar och så är det också för oss människor, vi utvecklas, går vidare och strävar ofta för att ta oss framåt. Om du och din partner är väl medvetna om detta och fortfarande är nyfikna på varandra och livet ni delar, ja då är ni helt rätt ute. Ni är bästa vänner Därför är romantik kärlekens största fiende Läs mer I början av en kärleksrelation är det vanligt att gnistor flyger och fjärilarna i magen har svårt att vara stilla. Men det är också viktigt att veta att det är okej om detta avtar lite med tiden. Det är även okej om du inte känner dig superkär hela tiden under ert förhållande, för mixen av kärlek och att din partner är din bästa vän kan vara det som är den bästa kombinationen i slutändan. Det finns ett positivt överseende Är du kärleksberoende? Testa dig själv här! Läs mer Att vi alla är olika är något som vi inte kan ändra på och tur är väl det? Om du och din partner ser bristerna hos varandra som något negativt och jobbigt bör ni tänka efter ett extra varv. Men, om du kan känna ett positivt överseende men din partners sidor och hen känner detsamma för dig. Ja, då har ni en kombination som kan hålla för alltid. Kommunikation är A och O Om ni har bråkat så måste ni också kunna lösa det tillsammans. Finns det utrymme för ett förlåt från båda parters håll och ni kan kommunicera med varandra utan att hålla saker inne, då har ni en viktigt byggsten på rätt plats. Ni kan känna empati för varandra Att ha förmåga till att känna medlidande för en annan person eller att ha förståelse för varandra är mycket viktigt i ett förhållande. Om du känner att din partner har en inlevelse i dina känslor och vice versa så kan det vara så att ni är helt rätt för varandra. Av Rebecka Gustavsson/Måbra.com Foto: Unsplash'

Läsarberättelse: Jag förstod inte att min ärlighet sårade

Relationer Allas

Efter ett knäckande förhållande blev jag en burdus sanningssägare, en som sårade andra med extrem ärlighet. Allt för att hitta mig själv igen.
' J ag är öppen och nyfiken av naturen och bjuder på mig själv när jag träffar en ny person. Mötet med Kristian var inget undantag. Jag slog upp dörren till mitt hjärta och han steg rakt in. Kristian var snygg, sexig och charmig. Direkt lindade han mig kring sitt finger och bara efter några månader flyttade vi ihop. För sent förstod jag att jag var fast i en fruktansvärd fälla. Kristian visade sig snart vara en aggressiv, våldsam, manipulerande och psykiskt knäckande man. Alla som varit i klorna på en psykopat vet hur svårt det är att göra sig fri. Hela tiden får man gliringar och påståenden om att man är helt värdelös, att allt som går snett är ens eget fel, och hade man bara varit lite mer kärleksfull och förstående så skulle man ha sluppit att bli slagen och trakasserad… Annons När man blir behandlad illa går all kraft åt till att förbereda sig på nästa attack. Jag blev inbunden och vågade aldrig säga vad jag tyckte och ville. Till sist började jag tycka illa om mig själv. Jag var ju så falsk, dålig, ful och dum. Lyckades läka efter misshandeln Det tog fem år för mig att bryta mig loss. Slagen till slant fick jag bygga upp mitt liv och självförtroende från grunden. Det tog tid och kraft att läka, men jag lyckades och blev åter den jag en gång var. Eller kanske inte riktigt? Mitt nya självförtroende gjorde mig än mer öppenhjärtig och ärlig. Många upplevde mig som hänsynslös. Min mamma som under min uppväxt klagat över hur svårt och tungt hennes liv var och fått medhåll av mig fick nu svar på tal. Annons – Bryt dig loss och gå din egen väg. Ditt liv är ditt ansvar. Vill du förändra det får du göra det själv, sa jag bryskt till henne. Förvånad tittade hon på mig och började sedan gråta. Hon var van vid att jag visade henne medlidande. Vänner och arbetskamrater reagerade också på min nya raka stil. – Du är så uppriktig att du sårar människor. Vissa är till och med rädda för dig, var det en av mina väninnor som berättade. Och kanske hade hon rätt, men efter de svåra åren med Kristian var jag tvungen att vara ärlig och öppen både mot andra och mig själv för att inte falla tillbaka i känslan av att vara värdelös. Annons Väninnan fick nog En dag hade dock min bästa väninna Ida fått nog och tog bladet från munnen. Det var när jag hade sagt vad jag tyckte om hennes son och hans sätt att vara. Han var i tjugoårsåldern och uppförde sig som om han ägde världen. Han kritiserade allt och alla, hade ett framfusigt och dominant sätt. Alla som inte delade hans åsikter tyckte han illa om. – Han är precis som du, sa Ida när vi satt på ett kafé. – Vad menar du med det? Jag kände mig förnärmad över hennes påstående. – Precis vad jag sa, fick jag till svar efter en lång stund av tystnad då jag trodde att Ida inte skulle bemöta mig. Annons – Du menar alltså att man ska gå omkring och ljuga för varandra? Då är vänskapen ingenting värd, enligt min åsikt. Till riktiga vänner ska man kunna säga allt, det är för mig grunden till äkta vänskap. – Jag menar absolut inte att man ska ljuga, men man behöver inte säga allt och inte lägga sig i allt. Man kan tiga också, det är inte samma sak som att ljuga. Ibland kan uppriktighet vara mycket sårande. Ida tog sin väska, plockade fram plånboken och la en hundralapp på bordet. Sedan reste hon sig, gick mot dörren och försvann ut från kaféet. Kvar satt jag ensam med min kaffekopp. Tyst och förvånad. Vad hade Ida sagt? Att jag inte skulle säga vad jag tyckte? Försöker hitta en medelväg Jag hörde ingenting från Ida de närmsta dagarna, och vi som brukade sms:a eller talas vid varje dag. Först var jag både arg och irriterad på henne. Var hon så känslig att hon inte tålde sanningar? Men sedan började jag tänka efter. Kanske hade hon rätt. Min uppriktighet sårade människor fast det aldrig varit min mening. Jag ville bara i största välmening säga vad jag tyckte. Och för mig var det viktigt att göra min röst hörd. Det gav mig bekräftelse på att jag var någon att räkna med, som en kompensation för åren med Kristian då jag var helt utraderad. Tanken att någon skulle känna sig sårad av mina sanningar hade aldrig föresvävat mig. Idas ord malde i mitt huvud och jag kom fram till att hon hade rätt. Man behöver inte kommentera allt. Att ljuga och att vara tyst är inte samma sak. Jag skulle träna på att tiga. Några dagar senare ringde jag Ida och berättade om mitt beslut. Jag tackade henne för att hon lett mig på rätt spår och bad henne hjälpa mig om hon märkte att jag var på väg åt fel håll igen. – Jag lovar att sparka dig på smalbenet när jag tycker att du går överstyr, skrattade hon. Nu har jag hittat en gyllene medelväg och fått tillbaka gamla vänner och dessutom fått flera nya. Allt tack vare Ida som vågade vara ärlig och öppna mina ögon. /Therese Foto: Shutterstock/TT'

Sofias syster Lina Hellqvist har fått ett nytt jobb

Relationer Svensk Damtidning

Vi har precis fått veta att Sofias syster Lina Hellqvist har fått ett nytt spännande jobb – bland annat tillsammans med succéförfattaren Camilla Läckberg.
' Prinsessan Sofias syster Lina har fått ett nytt fint jobb! Det är investmentbolaget Invest in Her som skaffat en ny delägare. Lina Hellqvist har tidigare arbetet inom insamlingsverksamhet och har dessutom varit aktiv med Invest in Her sedan de startade. Lina har tidigare även arbetat med prinsessan Sofias hjärtebarn, Project Playground. Vi måste leva som vi lär – Vi grundade Invest in Her för att vi tror att fler kvinnliga ägare gör både samhället och näringslivet starkare. Vi måste leva som vi lär när vi predikar om att ägande gör skillnad för jämställdheten, skriver Christina Saliba på Instagram. Prinsessan Sofias syster Lina Hellqvist. Saliba fortsätter också att berätta om varför de valt just prinsessan Sofias syster Lina. – Det säger sig självt att när någon är så värdefull för en verksamhet som Lina Hellqvist är för Invest in Her, då ska hon ges möjlighet att äga. Från och med nu består Invest in Her av tre delägare – Camilla Läckberg, Lina och mig. Hon är redan en oumbärlig del av Invest in Her, och imponerar på mig med värdefulla perspektiv i frågor om samhällsplanering, hållbarhet och affärsmannaskap. Varmt välkommen till ägarbordet, Lina! Annons Stot över deras förtroende Lina Hellqvist säger själv i ett pressmeddelande: Lina Hellqvist utklädd till Carl Bildt på Carl Philips 40-årsfest Läs mer – Christina och Camilla arbetar aktivt för ökat kvinnligt inflytande i allt de gör. Deras erbjudande om delägarskap i Invest in Her bevisar exakt det. Jag ser hur de förändrar näringslivet, och jag är stolt över deras förtroende att göra detsamma. Vi har inte sett Linn så ofta ute i vimlet men naturligtvis fanns hon med på den officiella dopbilden när prinsessan Sofias och prins Carl Philips son prins Gabriels döptes ute på Drottningholm 2017. Hon har imponerat med sina kunskaper På Invest in Hers Instagram kan man läsa mer om varför författarinnan Camilla Läckberg och Christina Saliba valt just Lina: – Lina Hellqvist är en värdefull del av Invest in Hers arbete. Hon har imponerat sedan dag ett med sina värderingar och sina kunskaper och erfarenheter inom samhällsplanering, hållbarhet och affärsmannaskap. Eftersom vi är grundade helt och hållet på övertygelsen att fler kvinnliga ägare stärker både näringsliv och samhälle säger det sig självt att Lina Hellqvist ska välkomnas med öppna armar som delägare. Till vår stora glädje tackade hon ja. Välkommen, partner!   Foto: TT och pressbild Invest in Her'